Helena Franzén har arbetat som koreograf i drygt 20 år. Hon har med sina 42 år på nacken dansat betydligt längre än så och beskriver sig som en dansande koreograf. En som undervisar i ”dansdans”, (där koreografen själv dansar och ger instruktioner i koreografin, inte genom skisser) älskar hantverket och vill problematisera och ifrågasätta med hjälp av dansens och rörelsens rätt.

Denna gång är frågan oändlig. Med föreställningen "Tide" dansas tidvattnet och cirkelns rörelse. Återkommande, men aldrig precis som den var innan. Musiken i föreställningen spelas upp på grammofon av de tre dansarna själva på scenen. LP-skivan med sin runda form står även den i fokus. Men också detaljen, det lilla, är satt under lupp. Hon är ”så less” på att man sällan stannar upp och betraktar detaljerna i vardagen.

- När jag arbetar med ett nytt verk vill jag ofta ha motsatsen till det senaste verket, säger hon och syftar till "Act of no reply" (2005).

Helena Franzén sätter sig bekvämt i hotellobbyn där vi träffas en kväll efter en dag full av repetitioner. Minuterna innan kaffet och teet hälldes i våra koppar sa hon ömt hej då till sina hårt arbetande dansare utanför Dansens hus replokal.

Medan vi värmer oss med våra rykande drycker pratar vi om den moderna dansens status i dag, jämställdheten inom danskonsten och i Sverige och hur dans presenteras för och mottas av den stora massan. Vi är båda kritiska till hur den moderna dansen användes i till exempel Melodifestivalen våren 2008. Man dansade de fyra elementen på ett obegripligt och nästintill löjeväckande sätt (se min artikel här: http://www.slynglar.com/dance.html).

Helena Franzén vill inte ställa upp på att dans presenteras som ett pausnummer och som en del av lättsam underhållning och enligt henne är Melodifestivalen bara ett dåligt exempel av många när det gäller dans som visas i teve.

- Det råder en sådan missuppfattning om att det ska vara enkelt att ta in. Vi är så lata i vår vardag och väntar på att bli matade med upplevelser och intryck att när vi möter motstånd, något vi inte förstår, stöter vi det ifrån oss, säger Helena Franzén och spiller lite te på bordet. Medan hon torkar upp vätan med servetten fortsätter hon:

- Dans kräver närvaro. Du kan inte zappa dig genom en föreställning, du måste vara med. Dessutom kan man inte gå på en föreställning och säga ”jag förstår dans och det är inget för mig”. Du lär dig för varje föreställning du ser. Hur många skulle kunna hävda att läsa en bok är som att läsa alla?

Hon ler skevt och får mitt medhåll.

Innan vårt möte har jag precis läst igenom en jämställdhetsundersökning som Dansens hus presenterade tillsammans med Kulturrådet 2004. Där står att man ska arbeta för jämställdhet i danskonstens namn och sedan dess har Kulturrådet beslutat satsa. Läs mer via länkarna nedan.

Men har Helena märkt något konkret än? Har hon i sin vardag som dansare och koreograf kunnat ta på någon skillnad?

- Nej, faktiskt inte. Fortfarande är 90 procent av dansarna och koreograferna i Sverige och världen kvinnor, men merparten av de som slår igenom som koreografer, som dansar på de stora scenerna och som ”blir något” är män. Det är beklämmande.

Själv är hon en erkänd koreograf som får sätta upp sina verk på de svenska scenerna, men hon vet många kvinnliga koreografer som kämpar i en allt för hård vind som ser till att de håller sig långt från dessa livsviktiga scener.

- Men det känns väldigt bra med Virve Sutinen som ny danschef på Dansens hus. Det märks i luften på nåt sätt, att hon är där och förändrar.

Tide har i skrivande stund ingen turnéplan men förhoppningen är att det blir en turné.

Helena Franzén och den mycket hyllade musikern Jukka Rintamäki från Silverbullit har samarbetat tidigare. Senast var 2005 med föreställningen Act of no reply.

Arbetet med Tide har filmats och under våren 2009 kommer dokumentären förmodligen ha sin premiär.

Av: Anita Norrblom anita@slynglar.com

-- Fakta/Helena Franzén

Helena Franzén, 42 år. Dansare och koreograf både nationellt och internationellt känd, har arbetat och kommer arbeta under våren 2009 i New York. Trivs med dansklimatet i New York för att det är öppnare än i Stockholm och Sverige. Tränar yoga varje dag.

--

Om Kulturrådets satsning:

http://www.newsdesk.se/pressroom/kulturradet/pressrelease/view/en-miljon-till-jaemstaelldhetsprojekt-213545

Läs mer här http://www.kulturradet.se/templates/KR_Page.aspx?id=778&epslanguage=SV