Tokhyllade Maliphant och Julien samskapar
Verk: av Russel Maliphant (koreograf) och Isaac Julien (konstnär)
Dansare: Russel Maliphant Company
Plats: Dansens hus, Banhusgatan 14, Stockholm
Ni har väl sett Dansens hus reklam om att scenen samlar praktfulla världsnamn, koreografer i paritet med internationella rockartister? Det är en bra reklam, till och med sann skulle man kunna säga. Den brittiske koreografen Russel Maliphant är inget undantag. Han är en världsartist i sitt gebit, erkänd och med en stjärnstatus som lockar de stora dansarna till seriös lek i hans ensemble. För närvarande är Maliphant aktuell med en uppsättning i London, Eonnagata, där dansaren Sylvie Guillem spelar huvudroll, men mellan den 27 februari och 1 mars dansades han i Stockholm. Publiken fick smaka på tre av hans succéer varav en ett samarbete med den ”innovativa och provokativa” filmmakaren Isaac Julien.
Först ut är tiominutersverket ”Flux” som skapades för dansaren Alexander Varona efter hans sätt att röra sig och hans kroppsform. Maliphant menar att Varonas rörelser flyter ihop på ett sådant sätt att det blir till en enda. Återigen en sanning. Med ljuset starkt fokuserat på den ende dansaren på scenen är det som att gå in i Alexander Varonas värld, följa hans rörelser sittande, stående, liggande, allt lika mjukt, starkt och smidigt som han gör det. Fascinerande.
”Small Boats” är filmprojektion först på en mega stor duk för att ett par minuter in i filmen likt kulisser dras åt sidan och lösgöra plats för dansarna i mitten. Det är stark hetta och övergivna båtar som möter oss i filmen, vrak på en båtkyrkogård. Båtar som trasats sönder av havets vågor, båtar som fraktat flyktingar från tredje världen till i-länder. När man ser kroppar på en solig strand, täckta av aluminium, liggandes bland oberörda solbadare och när dansarna till ljudet av kluckande vågor hänger i nät som för mig innebär drunknade passagerare på de trasiga båtarna berörs jag enormt och drar mig tillminnes sommarens skriverier om de två romska flickorna som drunknade och på den italienska badstranden fick ligga i väntan på bårbil till strandbesökarnas åskådan. ”Ingen brydde sig. Folk fortsatte äta sin lunch som att inget hade hänt,” skrek rapporteringen. Det är nya dörrar som öppnas, gamla fula sanningar som får ljuset på sig genom verket. Jag hoppas de spricker som troll i solljus. De 30 minuter som passerar känns som en evighet eftersom det är så plågsamt.
”Push” är en halvtimmas duett som Maliphant skapat för sig själv och Sylvie Gulliem, men som dansas av ovanstående Varona samt Juliette Barton. Det är det vackraste verket av de tre. I samtliga verk är thai-chi, capoeira, yoga och balett sammanslaget, men i detta sista verk för aftonen får vi njuta lite extra av de utdragna rörelserna som kolliderar så skönt.
Anita Norrblom
Vill du diskutera texten med mig hör av dig.
anita_norrblom@hotmail.com
0731 51 98 16