Vem ser sprickan i grunden?

SU-EN Butoh Company 2008 är på besök på Dansens hus och ger sin berättelse om ”CRACKS” (sprickor). Den uppsalabaserade gruppen sköter sin koreografi samt kropp och hår tillsammans (jo, jag läser detta med förtjusning i programbladet). Och eftersom de gör detta tillsammans är det ingen som utmärker sig som koreograf. Verket är färggrant, livfullt, roligt och bejakande. Frågan om hur liv i öken kan leva behandlas på ett grovt och hackigt sätt, just som dansformen butho kan vara. Åtminstone i jämföresle med andra dansformer, säg balett som allra helst ska flyta på i den smidiga formen. I butho däremot förvrids gärna ansiktsuttryck och kroppar, de kroppsliga mest basala funktionerna framhävs (det klias, sniffas, kissas och slickas på golv). Och det är bra, jamen jag gillar't. Särskilt kostymen dock, det måste jag säga, är fantastisk. Klädskaparen och färgforskaren Joanna Bodzek ska hyllas för sin fantasi och frenesi. Tyget som liknar fjädrar är en riktig fullträff!

”sprickor
en värld som när som helst kan förändras
galenskap
självbilden krackelerar
världsbilden krackelerar
sprickor
vi tvättar bort skammen
rening"

Inledningen består av att allt ljus riktas mot en hög vattenmeloner och i en not i programbladet berättas att vild vattenmelon växter i vissa delar av Afrika, att ökenfolket använder den som vattenkälla och att en planta kan ge 100 meloner. Det är en god förklaring om någon - att naturen har lösningen på mycket som vi mänskliga varelser inte kan begripa, hur vi än försöker fylla dessa sprickor.

--

När drottningen av meditation visar sig

Hon öppnar sig som en lotusblomma på scenen. Men till att börja med är hon en siluett i det blåa ljuset, en siluett som lyckas vila i sina egna skuggor. Mitt sällskap säger att det är en ”Ståtlig vas som står på scenen” varpå jag svarar att det är Virpi Pahkinen” vi har framför oss. Hennes utomjordiskt kroppsliga formationer går det inte längre att ta miste på. Hon har finslipat sina rörelser så detaljerat att hon måste kallas en av världens starkaste och mest lysande på sin gren. Den suggestiva musiken består av stränginstrumentet Koto som spelas av Chieko Mori medan diverse andra slaginstrument spelas av Mika Takehara. Ljus, ljud och rörelser smälter ihop på ett för Virpi Pahkinen typiskt sätt. Kostymen likaså. Det är åtsmitande glimrande dansdräkt och skirt, transparant, vindlätt tyg som enkelt följer de graciösa rörelserna.

Virpi Pahkinens femmanna danskollektiv letar sig snart in på scenen och gör koreografin på rätt sätt. Det är rörelser man förstår mynnar ur henne. Ändå är det först när Virpi Pahkinen själv gör entré, de skälvande tio sista minuterna, som vi återigen sitter som naglade.

Urpremiären av verket ”Morpho Z” pågår 60 minuter. Det är en timma av ren njutning med en början och slut som kryddats med den smaragdgröna meditationens drottning.

--

Pappgubbe bättre än trist parmiddag på scen

Hur ska man tolka pappgubben som Crystal Pite använder som huvudgestalt i sitt verk ”Matter of a Maker”. Är det vårt ursprung eller dagens skapade Frankensteinmonster? Han/Den/Hon/Det är kul, spännande och farlig i en och samma låda. I en intervju i Dagens Nyheter sade hon, innan premiären, att hon velat ta reda på varför människan förgör saker. Och för att kunna förgöra måste vi skapa. Vad är det som driver oss? frågade hon smått retoriskt. För svaret skulle vi väl få i föreställningen..?

Om Crystal Pite kom runt frågan och in i svaret när hon och Cullbergbaletten skapade verket i Riksteaterns repetitionslokaler ute i Hallunda vet vi inte. Men det vi ser på scenen är roande med skräckens undertoner i faggorna hela tiden.

Däremot, när koreograf Stijn Celis ”Sonata” utförs till tonerna av Beethoven och Wagner är det mer parmiddag över stämningen än jag någonsin tidigare upplevt i danssammanhang. Bläh! Det är helt okej utfört men hu-vad-tråkigt att se de fyra människorna på scenen leka med varandra. Kostymen är vacker men det räcker knappt för att hålla mina ögon öppna.

--

Läs mer om föreställningarna på: www.dansenshus.se

Anita Norrblom

anita@slynglar.com