Aprikoser - om en pojke som upplever och lär sig havets hemlighet med farbrodern på stranden. Pojken leker och sköljer sina aprikoser. Denna första film förtrollade mig. Vattnets glittrande blåhet och sandens grovkorniga varma gulbruna färg var magiska. Jag tyckte också om språket i Aprikoser utan förklaringar och förtydliganden. Barnrösten var härlig. Det fanns en konstnärlighet i bildspråket som var betagande och genomgående för hela filmen.

Antons stenar - om hur hunden Anton tar hand om sina stenar så att de inte känner sig övergivna eller frusna. Antons familj visar förståelse för Antons omhändertagande av hans tysta vänner. Antons stenar påminde mig om de underbara märkligheter som barn utvecklar när de ska förstå och bli del av denna fantastiska men ibland ack så komplicerade värld. Även om jag tyckte att hundfigurerna var lite oroande väckte filmen en stark känsla för barn och deras värld. Det var beundransvärt hur föräldrarna hanterade Antons kanske något märkliga ”utslag” av kärlek för tingen. Mjukt gitarrspel ackompanjerade handlingen.

Vinga på villovägar - om duvungen Vinga som cyklar iväg på sin röda cykel och handlar blåbärssylt till plättarna som mamma gräddar. Ett av husen är Vingas, men vilket? Hon knackar på hos alla grannarna innan hon hittar hem. Vinga på Villovägar var Vingas äventyrliga tittutt lek med grannarna. Det var spännande och inte speciellt oroande utom när Vinga blev riktigt trött och hungrig. Kanske presenteras lite väl många grannar, men det slutar väl och solen skiner. Roligt att filmens huvudfigur är en flicka på äventyr.

Cristina Fuentes