Det här är den första filmen på mycket länge som fått mig att gråta. Jag låter mig vanligtvis inte påverkas så lätt. Det brukar gå bra att hålla igen.

The Secret Life of Words är en enkel berättelse om Hanna, en döv kvinna, totalt innesluten i sig själv, som under sin semester tar ett jobb som sjuksköterska på en oljerigg utanför Englands kust efter en gasexplosion. Mellan henne och den brännskadade man (Josef) hon tar hand om uppstår efterhand ett ömsesidigt förtroende. Hanna börjar bit för bit att glänta på en dörr i det stenhårda skal hon byggt upp omkring sig och berättar så småningom om fruktansvärda händelser i sitt förflutna. Någonstans under alltihop och som en tjock filt över all samvaro sjuder det av outtalad, undanträngd, kvävd sorg och smärta.

I Isabel Coixets välskrivna dialog känns varje stavelse fullständigt naturlig. Replikerna förs fram med en lätthet och en otrolig skicklighet och finkänslighet av Tim Robbins och Sarah Polley. Underbart skådespeleri, vackert foto och en hel del humor och charm gör att den här filmen hamnar på min lista över bästa filmer jag har sett.

För mig handlar den här filmen om mänsklig styrka, värdighet, viljestyrka, samförstånd och missförstånd, och outtalade sanningar. Trots ett tungt och svårt och ständigt angeläget ämne finns också mycket värme och berättarglädje. Filmmusiken (Tom Waits, Antony and the Johnsons, Radiohead m.fl.) gör sitt för att sätta färg på berättelsen och kasta publiken mellan känslolägen. Coixets film är inte becksvart. Ur det hopplöst ogenomträngliga mörkret stiger David Byrnes Tiny Apocalypse. En uppenbarelse om fördolda ting, i form av en liten svängig calypso.

Gå och se The Secret Life of Words.

Manus och regi: Isabel Coixet
Produktionsår: 2005
Produktionsland: Spanien
Längd: 115 minuter
Rollista: Sarah Polley, Tim Robbins, Javier Cámara, Sverre Anker Ousdal, Steven Macintosh, Eddie Marsan, Julie Christie, Daniel Mays, Dean Lennox Kelly, Danny Cunningham, Emmanuel Idowu, Leonor Watling.


--- Alice Noonan