Liselott Wajstedt har bestämt sig för att göra en upptäcktsresa tillbaka till sitt samiska arv. Resan startar i Stockholm och går genom föräldrar och släkt i Kiruna, till Kautokeino med dess bygemenskap och samemajoritet. När Liselotte väl fått på sig sina samekläder – är hon klädd eller utklädd?

Jag blev helt förälskad i Liselottes Wajstedts underbara och lekfulla sätt att berätta, liksom av hennes ärliga och modiga skildring. Hennes berättarstil kändes som en frisk vind som svepte in över filmsalongen, och jag kunde känna doften och magin från det fria livet på de snötäckta och klövtrampade vidderna i norr.

Med hjälp av bilder, teckningar, skyltar, texter, ljudeffekter och musik skapar Liselotte en egen värld som gör mig glad. Det är också med glädje, nyfikenhet och mod som hon bemöter motståndet hos sig själv och hos andra - utanför och inom samegemenskapen. Liselotte Wajstedt väljer att vara både svensk och same, och hon väljer också att vara en personlig dokumentärfilmare. Hennes jojk är vacker, traditionell och helt hennes egen.

Cristina Fuentes