Christie, Matthews, Ek

24 minuter av Nils Christies verk ”Moving Glass” är en utmärkt stark start och inledning på en kväll som i helhet får näst högsta betyg. Ansatsen är hög. De sex manliga dansarna i extremt välsittande byxor (kostymör och koreografiassistent samt gift med koreografen heter Annegien Sneep) rör sig i en kanon likt maskiner i precisa och väl uttänkta rörelser. Vad jag förstår lämnar paret Christie/Sneep inget åt slumpen. Mot slutet har de och dansarna repeterat in en minut om dagen av verket, och för den som vet hur långa repetitionsdagar kan vara så är det ett gediget arbete på detaljnivå som präglar Moving Glass.

Musiken är skapad av Philip Glass och rör verkligen om bland noterna. Dansarna medverkar till musiken genom att själva agera trumslagare, om än fiktivt och på betongväggar. Det är mäktigt.

Med stor risk för att låta upprepande måste sägas att bland alla dansare på scenen utmärker sig Jurgita Dronina genom sin extraordinära lyskraft och brillianta spel med kroppen: en urtyp av balettdansare helt enkelt.

För ett smakprov ur Moving Glass se här: http://www.operan.se/templates/ListingIndex.aspx?id=1629

”qoundram” dansas av två mycket erfarna par: Marie Lindqvist tillsammans med Jan-Erik Wikström och Olof Westring med Minji Nam. Deras dans både störs och ackompanjeras av två sångsolister, en sopran (Rebecca Rasmussen) och en mezzosopran (Jeanette Ekornåsvåg). Varför störs? Jo, sången tenderar ta över scenen då båda sångarna behöver mycket plats. Koreograf Sabina Matthews har visserligen tänkt på det och vill att allt smälter samman, men tyvärr skär sig de två var för sig goda ingredienserna när de blandas samman. Det hela blir inte alls gynnsamt för dansen som ändå framförs utmärkt framförallt av paret Lindqvist/Wikström. Men till sångarnas fördel ska sägas att Jan-Erik Wikström anser de vara komplett magiska och att han i själva verket helst ville stanna upp och lyssna när han hörde dem första gången. Tack och lov gör han inte det, men denna miss i mixen hör till kvällens enda svacka.

Mats Ek. Hela salongen vibrerar under hans verk ”Rättika”. Han är synnerligen rolig och eftertänksam på en och samma gång. Herr Ek har patenterat vissa rörelser så till den grad att man kan se vattenstämpeln lysa igenom.

Jag läste att Ibsen har en tendens att göra skådespelare bättre än någonsin. Inom dansens värld gäller detsamma för Ek. Det verkar som att dansarna verkligen älskar att befinna sig i hans vågor och hänger sig på ett sätt jag sällan om någonsin skådat.

Men varför heter verket Rättika och är tonsatt med Johannes Brahmns violinkonstert? Vari ligger kopplingen? Det vet vi inte och ingen har ställt frågan. Svaret låter därför vänta på sig medan de uppstoppade rättikorna som under ett längre parti åker linbana från ena delen av scenen till den andra fortsätter dansa framför ögonen på en.

I Rättika samspelar allt på ett nästan overkligt bra sätt. Den unga violinisten från Norge, Vilde Frang, tycks dansa även hon. På sitt sätt. Hennes fingrar far över violen och hennes långa hår kastas i så häftiga kaskader att det är ett under att det inte trasslar in i violen. Det kan bara bero på kontroll och känsla, även här i ett magnifikt samspel.

I Rättika är ofta alla dansare på scenen samtidigt vilket i många fall ger ett plottrigt svårsorterad intryck. Men här fungerar det. Kostymen (Mylla Ek) är underfundig och spetsar till helheten. När allt är över springer jag på en mycket lättad och uppsluppen koreograf i salongen. Kostymen, en svart kritstrecksrandig sammetsvariant, han bär hade kunnat vara hämtad ur föreställningen, men jag tror att det snarare är den sanne Mats Ek vi just har mött. På scenen, som utanför.

PS: En särskild applåd ger jag till att bytet av balettchef inte etsat dåliga spår i planeringen av denna höstafton. Det var förre chefen Madeleine Onne som beställde verken och den nuvarande, franskfödde Marc Ribaud, som drog dem i hamn. Snyggt jobbat. Det är en stor bedrift att få saker att klaffa vid ett betydelsefullt skifte som detta och att det lyckats bådar gott för framtiden.

Av: Anita Norrblom anita@slynglar.com

Läs mer på www.operan.se