Som ett svar på min önskan om en viss konst går jag och ser Fascination på Moderna muséet. Utställningen känns helt fantastisk. Stora raka bilder som inte glider undan ögonen. Människor människor och människor. Modet handlar om kläder på människor, men i konsten finns människan som subjekt och objekt samt som förmedlare i centrum. Kläderna döljer den nakna människan och denna utställning visar hur mode kan vara konst på samma sätt som andra utställningar kan visa att arkitektur, ytterligare ett annat skydd för människan, kan vara konst.

Designen kalasar på resterna av konsten
I världen omkring oss i Stockholm finns en kluvenhet inför vad konst är.

För att ta det från början finns det en rad definitioner av vad konst är, så jag kommer inte göra anspråk på den Enda definitionen, men dock en av flera möjliga. Denna definition börjar med att dela upp allt som existerar i natur och ickenatur. Människan hör till både naturen och ickenaturen. Den del av människan som hör till ickenaturen är den del som skapar produkter och tjänster. Alla produkter och tjänster går vidare att dela in i två kategorier, de som primärt har en nyttofunktion och de som primärt saknar nyttofunktion.

De produkter och tjänster som primärt saknar nyttofunktion kandiderar till att vara konst. Av dessa kandidater finns det ett urval som vi kan betrakta som konst. Hur skall vi då veta vad denna konst är? Ja, vi kan helt enkelt inte veta i en vetenskaplig bemärkelse, utan enbart veta i en ickevetenskaplig bemärkelse förutsatt att vetenskapen inte har monopol på vetande. Att veta kan vara en aktivitet som inte syftar till vetenskap, ett vetande som inte primärt vill skapa sig själv. Alltså inte VetenSkap. Ett vetande som saknar livaktighet. Vi vet, men vi kan inte göra något av detta vetande. Varför skall vi då veta vad som är konst?

Just det, att veta vad som är konst är ingen primär syssla, utan en biprodukt i skapandet och upplevelsen av konst, inte skapandet och upplevelsen av vetande. Vi lever kort och gott i en tid som helt saknar struktur för ett ovetande skapande. Ett skapande som kommer innan vetskapen. Eller exakt samtidigt.

Den ljuva motsatsen till skapande är konsumtion.

Vi i vår tid och plats accepterar inte ett skapande utan vetskap. Däremot accepterar vi gärna en konsumtion utan vetskap. Att konsumera i nuet utan förutsättning eller nyttoaspekt ses nästan som en plikt.

Den vackra reklamen och designen leder oss in i det som förr erbjöds av konsten och konsten erbjuder oss idag i bästa fall en möjlighet att få vetskap om hur vi motvilligt skall dra nytta av konsten.

Däri kluvenheten.

Personligen ser jag design och reklam idag som mer konst än det vi kallar konst. Designen och reklamen tillåts ställa sig friare till nyttan än vad konsten gör. Konsten ses som en "process" som "speglar samhället" till förmån för "nya tankar" samtidigt som designen och reklamen helt enkelt säger "skit i ditt ansvar och köp mig helt i onödan".

Äldre klassisk konst tilläts säga nästan samma sak, bara att den bytte ut "köp mig helt i onödan" till "se mig helt i onödan".

I en värld som ändå är så tyngd av mörker, varför får inte konsten vara ovenskaplig, onyttig och överflödig?

Ja då skulle jag kunna avsluta detta med att berätta att jag skall gå ut och njuta av reklamen på gatorna. Men det smärtsamma i detta är att reklamen ger en snabb njutning som sedan snabbt försvinner, som en drink. Det som kan lindra denna smärta är kosten, en konst som tar tillvara allt som reklamen skapat under den senaste tiden och omtolkar detta värdefulla till någonting varaktigt, mer hantverksmässigt.

Där har vi framtidens konst, konsten år 2005.

Albin Axén

Bilden ovan är gjord av och föreställer Albin Axén, fotografassistans Geir Nyhuus, från år 1996 utställd på Galleri Grinden samma år

Bilden till höger är hämtad från reklam för Dior år 2005, på www.dior.com