Så, vad har vi lärt oss idag? Hur mycket konsistensen betydde för Dalí, vilket jag hittills bara anat; denna präglar utformningen av hans verk ned till minsta penseldrag, vilket man inte kan veta från foto och bok. Galenskapen är alldeles för systematisk för att vara banal och äkta dito. Hans smältande klockor har – om man tittar nära – en rentutav geléaktig glans i mässingen, hästarna får gärna en karaktär av rått kött i vild galopp bortom bästföredatum, i landskapen gömmer sig de mest märkliga detaljer. Men själva landskapen har karaktär av plankstrykeri – han är ibland som en pianist, som under hela konserten endast spelat långa, sega toner och brister ut i kaskader precis när man tänkt att gå.
Dessvärre ställdes Dalí ut i visst sällskap med den hiskelige Vezolli (eller vad han nu hette, för jag brukar landsförvisa så mycket fulhet som möjligt från mitt sinne och vägrar komma ihåg namnet) som anammat Dalís exhibitionism men missat hela poängen med att ha något att ”exhibera”…
Vilket för oss till frågan vad surrealismen egentligen är bra för. Min slutsats:
Allt och inget! Dalí själv övergav snart Freud som enda inspirationskälla - jag vill påstå att han upptäckte ett nytt verktyg: Allt i hans tavlor betydde någonting. Sak samma om han, just när han målade, inte hade en aning om vad… ”Tänk alltid på något annat när ni målar!”, lyder konstnärens recept. (Tillsätt 3 nypor svart humor, 1 krm skräck och kanske en tsk livsleda?) Vid sidan om datorn vet jag ingen uppfinning vars bruk bestäms efter att man skapat den. Frånsett att surrealismen ifrågasätter tanken på ändamål överhuvudtaget (och använts av Hieronymus Bosch, satirtecknare etc. långt innan ordet fanns) är dess verkliga förtjänst att befria synsinnet; liksom poesin säger det som inte kan sägas så visar den målade surrealismen det som inte kan visas och greppar det ogripbara, som känslan hur tiden tunnas ut – smältande klockor – eller ännu dimmigare stämningar vars vilja med oss vi ännu inte vet. Samtidigt angrips det osunda förnuftet; förutfattade meningar sköljs bort i ett välgörande syrabad, ”verkligheten” känns litet mindre bestämd-över-våra-huvuden-en-gång-för-alla (det är mot detta man borde vaccineras!) och litet lättare, litet friare gå vi ut bland världens alla intryck. Kom an bara!
Joakim Ceder (text & bild)
Ps. Man måste inte alls vara målare. Alla borde ha litet medvetet vanvett att skörda i sin köksträdgård, som kur mot det omedvetna vanvettet utanför… för tillverkas kanske inte penicillin av mögel?
Källa: Böcker av R. Descharnes, de brukar heta Dalí, etc. Och f.ö. pågår utställningen en bit in i Januari 2010, om jag minns rätt. …