I Hässelby Strand står ett högt hus -- tio våningar högt, hundra våningar tiotusen, och imponerar inte på någon, för det är inte byggt än. Det sitter fastklämt mellan två dimensioner, två ekonomier: Å ena sidan så kan Bolagen inte bygga huset förrän lägenheterna är sålda. Å andra sidan så börjar folk lida av sunt förnuft och köper inte lägenheter i hus som ännu inte finns.

Och Bolagens mardröm fortsätter: läste i SvD (16/12 '09, sid. 26) om de bytesringar som ploppar upp litet här och var -- exemplet var Kreuzberg i Tyskland, där en cykellagning byts mot en skjortstrykning med hjälp av Kreuzer -- alltid 20 Kz för för en arbetstimme. Det är en ekonomi för alla; ingen som har två villiga händer blir utesluten:
"Eftersom det är lättare att tjäna kreuzer än euro kan medlemmarna konsumera tjänster som de inte skulle haft råd med i den verkliga ekonomin".
Skriv nu "verklig" med så grova citationstecken att pappret knastrar, för den "verkliga" ekonomin bygger på påhitt av samma kaliber som Hässelby luftslott.

Gamla Svenskan, av alla tidningar, har fått mig tro att en annan värld, minus börskriser (eller för den delen börser) är möjlig...
Men är en sådan värld, en där ekonomin inte styr allt, ens möjlig att föreställa sig? Avgjort: Den vore bättre för hantverkare, konstnärer, alla småskaliga som arbetar från-person-till-person och åstadkommer något själva. Den vore en sämre plats för byggherrar till luftslott -- eller ens byggare av riktiga hus -- de riskerar att få betalt i äppelmos, och de kanske inte ens tycker om äppelmos, och innan en skräddare kan hittas (om arkitekterna vill ha skjortor istället) som tycker om äppelmos så har den kanhända blivit litet sur. Omvänt finns det varor som inte så lätt kan delas på flera, som bord och stolar och sådant, för då står de så illa.

Det finns inte så många bytesringar i Sverige, upplyser SvD slutligen. Skatteverket, som alltid vill ha en del av kakan, vill inte bokstavligen ha kaka (inte ens chokladkaka!) utan kräver att redan fullt verkliga värden ska omvandlas till oreda pengar -- det är märkligt. Någon på detta jätteverk torde väl tycka om äppelmos?

Medan vi anstränger oss att förvandla äppelmoset -- som har ett värde i sig -- till pengar så försvinner en stor del i marknadsföring, bokföring, blanketter och gud-vet-allt om verksamheten ens är lönsam, vilket efter allt detta betvivlas. All denna förspillda energi till ingen nytta! Äppelsaft, kompott, till och med äppelvin hade vi orkat göra under tiden (ehuru det är besvärligt) så där ser ni vilka värden som går förlorade.

Det är dags att avrunda (och nyktra till efter äppelvinet). Människor förblir människor oavsett system; somliga skulle fuska även in natura. Somliga kommer att ha mer, andra mindre. Men i en ekonomi grundad på verkliga värden skulle ingen ha mer eller mindre än hennes egna händer ger henne. Världen återfår sina mänskliga proportioner och låter sig åter rymmas mellan hennes fingrar.

Text och klotter: Joakim Ceder