Ett exempel: Allas lika värde. Denna tes, aldrig bevisad, kan ha uppstått ur tron att vi föds lika, vilket i alla fall betvivlas ordentligt efter ytligaste studium av enäggstvillingarna M & M. Den ena var rätt konstant förnöjd i sin barnvagn. Den andra lika konstant missnöjd, högljutt besviken på det mesta i denna världen. Man kan här inte tala om ojämlik uppväxt (det är ju samma vagga, för Guds skull) och det har fått mig att tro att folk föds olika. Somliga har tusentals bekymmer, men tar dem med jämnmod. Andra oroar sig för minsta lilla.

Dåså. Vi föds inte lika. Men vi kan väl vara lika värda ändå? – trots att somliga må vara födda ledsna, andra glada, och somliga därmed storsinta, andra småaktiga, somliga snälla, andra elaka? Vi är väl ändå lika?

I filmen Nunnan berättade dess huvudperson, en ung klosternovis, om det svåra i att verkligen älska sina medsystrar lika mycket och inte tänka bättre om den ena än den andra – d.v.s. ge alla lika värde – och det var kusligt svårt. Och detta var ändå ett experiment i sluten miljö. Hur skulle det gå i verkliga livet? Vi tycker bättre om somliga och sämre om andra – om inte annat så hjälper andra till för att vi ska tycka olika om dem. De facto ger vi dem då inte samma värde – vi vill bara så gärna tro att vi gör det. Varför då?

Det är ju en såndär demokratisk grej, förståss – allas lika rättigheter osv. Om det inte finns något sådant i praktiken undrar jag vem som har nytta av att ska tro på detta och allt ovanstående. Vad tror du? Fundera på saken: Det som gör ditt svar så intressant för mig är att vi inte är lika, och därför har olika svar.

Men du kanske protesterar nu, och det med rätta: Formas vi inte under vägens gång? (Även om vi accepterar tanken på att inte födas som oskrivna blad, vill vi kunna sudda efteråt eller, i vår brist på möjlighet därtill, i alla fall skjuta in brasklappar. Men då blir bladet ännu skrivnare.) Jo, men vi tar ju våra eventuellt gemensamma erfarenheter på så väldigt olika sätt, och blir då ännu olikare än vi redan var…

Nog! Tankar som dessa ändrar ingenting i världen utanför, källa till gråt eller skratt alltefter tycke och smak. Men de är en givande hobby.

Joakim Ceder