Om tillgång, efterfrågan och andra påhitt

Hjärnkontoret måste storstädas. Inne i våra mörka vindlingar krälar de mest underliga idéer omkring, bökar, förvrider sig kring synapserna och skapar oreda. En sådan idé är den självutnämnda lagen om tillgång och efterfrågan. Ni minns den från plugget; lika omotiverad som vilken andragradsekvation som helst: På ena axeln skjuter Tillgången upp i höjden, på andra axeln Efterfrågan och i mitten möts de i det absolut rättvisa Priset. Sådana ekvationer tar inte hänsyn till Människor, vars ständiga kamp går ut på att ha kakan och äta den, stifta naturlagar åt andra och undvika att själv följa dem. Lagen om tillgång etc. går som allt annat ut på att få största möjliga vinning, och största möjliga vinning erhålls alltid genom att inte följa reglerna.

Först ska vi tänja så mycket som möjligt på tillgången. ”Endast ett fåtal kvar i lager!” Bra, nu har vi stressat dem en smula. Se bara till att de aldrig får titta in på lagret, som är fullt av fåtal. Om lagret verkligen bara bestod av ett fåtal skulle det inte vara någon idé att annonsera ut det: Vi skulle sälja svart till de rikaste och håva in storkovan. Vad vi faktiskt säger är att tillgången är hur stor som helst men Bara Just Nu, vilket naturligtvis inte går ihop. Ett annat sådant trick är ”Allt ska bort!” eller ”Rea 30%” eller helt enkelt ”Lagertömning!” --- det mest konkreta exemplet är mattaffären som ”upphörde” med några månaders mellanrum. ”Köp mera, så att vi kan fylla på våra lager sen!”
”Vaffö då?”
”Jo, så att vi kan tömma dem och säga åt er att köpa mera!”
”Åhå. Aha.”

Nu är det dags för efterfrågan. Människor får inte för död och pina börja tänka, utan från alla håll och kanter matas med reklam tills hjärncellerna glöder. Logik funkar inte, utan vi måste tränga in till reptilhjärnan och där åberopa

1. Girighet (Javillhajavillhajavillha!)
2. Avund (Jag vill också ha en sån där som han har!)
3. Vrede (Ja, jag ska fanimej ha en sån där…)
4. Högmod (Titta vad jag har! Eller kommer att få, jag ska ta lån!)
5. Lättja (Spar jobb gör den också. Miljöfarlig? Det kan väl inte bevisas, jag lever ju fortfarande…)
6. Vällust (Se så roligt dom har det i reklamen! Härliga kurvor!)
7. Glupskhet (Mumsfillibabba!)
Och så vidare. Tillsammans med fackföreningar som höjer lönerna och affärer som höjer priserna (se ”tillgång”) ser vi till att Svensson måste slita i sitt anletes svett för att leva en dyr och gärna väldigt elektrisk fritid. Luften är gratis men varje andetag kostar oktan. Nu kan Svensson börja känna sig litet ofri, vilket är orättvist, då vi bara utnyttjat henne genom hennes fria vilja. Då är det värt att komma ihåg det demokratiska argumentet: Må vara att vi riktar en megafon mot hennes trumhinnor, full volym. Men det står ju henne faktiskt fritt att Välja om hon Vill höra på eller inte. Det är med demokratin som med lagen om tillgång och efterfrågan. Enorma summor finns att tjäna på att andra tror på den och att vi själva inte följer reglerna.

--- Bild och predikan: Joakim Ceder