Inne i

En konstutställning och första delen i teaterinstruktionen. Obs ha gärna överensseende med att en konsttext hamnar under teaterknappen:

Först vill jag bara tipsa om Nationalmuseums utställning om kroppen. Det starkaste verket där är en filmsekvens som projiceras på golvet i ett litet svart rörformat vadderat rum. De fyra personer som får plats får tittandes ned i mitten av golvet, omgivna av ett basförstärkt vibrerande dån av kroppsljud i form av hjärtslag och andetag färdas in i en kvinnokropp via en mikrokamera. Mikrokameran har en liten lampa som lyser upp var den färdas och en liten mikrofon. Tre sekvenser som sitter samman loopas. Sekvenserna skildrar de tre ingångarna i en kvinna, munnen, skötet och analöppningen. Det är slående att de liknar varandra så pass mycket efter en viss sträcka, bortsett från vissa små obehagliga detaljer (mer behöver inte sägas). Varje resa in i kroppen som sker långsamt varvas med en närgången upptäcktsfärd mellan öppningarna. Denna film har följt med mig i tankarna senaste veckan. Den har förändrat min syn på människan, givit mig en känsla av att ha varit inne i det heligaste av platser som en upptäcktsresande. Färgerna var hudliknande men med slemhinnor, så kan insidan sammanfattas. I filmen visades aldrig kvinnans ansikte eller något perspektiv som intig ett avstånd. Detta förstärkte upplevelsen.

Teaterinstruktioner för en blivande slyngel.

Hej du som plötsligt lockats av teaterns falska sanningar. Du som redan lever i livets teater, med repliker hämtade ur den populärkultur du omger dig med i form av reklamfinansierade tv-kanaler och kvällstidningar. Varför skulle du bege dig ut bland kvasiintellektuella mogna ungdomar i teaterträsket bland alla sammetskavajer och Paris-referenser? Du har det ju bra på krogen, på kontoret, på senaste restaurangen eller arbetsförmedlingen för rastlösa akademiker.

Jo för att teatern faktiskt ger dig chansen att bara sitta och titta på när andra gör bort sig. Det är egentligen häftigare än att se en lindansare riskera livet, för att inför andra människor är vi Svenskar extremt rädda att tappa ansiktet. Därmed är teatern en stor kulturform i Sverige så du behöver inte lämna sig ensam i salongen.

Man kan säga att det finns tre sorters teater.

Den första är den konstnärligt avantgardistiska teatern som vill pusha gränserna för vad som är teater och vad som är verklighet. Dess fördel är att den potentiellt kan förändra din verklighetsuppfattning på ett djupare plan. Nackdelen med denna form är att den just är potentiell, den missar oftare än den träffar eftersom den ger sig in på ett svårt projekt. Vanliga scener för denna teater är Teater Tribunal, Teater Giljotin och Elverket.

Den andra formen är den trevliga teatern, den som du kan bjuda med din affärspartner till och avrunda med en trevlig middag för att få igenom den där dekalen. Vad kan sägas om dessa pjäser? Tja de tenderar att hålla sig stadigt till teaterkonstens givna regler och du slipper få en hög papper över dig mitt i pjäsen. Du skrattar gott men nackdelen är att du inte riktigt minns vad du såg veckan efter. Fördelen med dessa pjäser är att de lämnar subtila spår i ditt beteende, du tar in små intryck som i bästa fall förfinar din bild av människan. Alltså ingenting att förakta. Teatrar som ger dessa pjäser är i huvudsak Dramaten och Stadsteatern.

Så den sista formen, den som vissa inte skulle vilja se i denna lista över just teatrar, nämligen operan. Operan är en risky deal. Antingen somnar du med stor säkerhet eller så grinar du. Tips ett är att alltid vara påläst innan du ser verket, även om det är på svenska. Om du kan handlingen redan innan kommer du i alla fall inte somna. Steg två är att ha en bra plats i salongen, vilket på Kungliga operan betyder en kostnad på runt 500 kronor. Men har du dessa saker kan denna teaterform vars ursprung kommer från grekernas sjungna teater, bra framförd, bra scenograferad och bra spelad verkligen ge dig nya intryck. Den är lite som ett ostron, några få är perfekt men ät inte får många. En opera tar tag i alla sinnen, både det musikaliska och det visuella. Den är härligt befriad från elektronik förutom belysningen och den berättar oftast historier som slutar passionerad död så att du som besökare kommer ut ur byggnaden med en längtan efter livet kort och gott. Besökarna du måste trängas med är ofta överdrivet uppklädda och många går dit för att det "skall vara så", men strunta i det, var en slyngel och ta bästa platsen med en öl i handen.



Albin