Förkylningsdikt
Mitt ruttnande spindelsnor
Snärjer, det kväver
En hjärna där helvetets sjukdomar bor
Värkande lungor i plågorna kräver
Min kamp när jag blåser
Bort liv utan ork
Ty andningen låser
Min näsa - en kork
Krokar och hakar
Mitt spindelsnor trasslar
I frossa jag skakar
Örngottet prasslar
Bedövar mitt öra till gränsen är nådd
Timmar sekunder, ur led är tiden
Flåsande andfådd
Jag skådar med häpnad en kropp så förvriden
Min stortå med nagel
Ger strumpan ett hål
Pinar som hagel
Sticker som nål
En hiskelig smärta
Som bränner mitt skinn
Borrar mitt hjärta
Pressar sej in
Jag hostar så halsen i trasor sej river
Spottar och fräser
Sjukdomen skriver
Sitt namn och jag läser
Förkyld.
|
.. . . . .
. . . . . . .
|