Den senaste Slyngelfesten hade som vi berättat tema Tyskland. Ett uppskattat inslag var två specialskrivna diter av Anders Hedman, inspirerade av Tyskland, vilka framfördes av Anders med hjälp av Albin Axén. Många har önskat att även få läsa dess dikter i tidningen, och denna önskan uppfyller vi gärna. Håll till godo!

Das Vaterland

I Tyskland går barnen i farfars skor.
I Tyskland blåser fiskarna sin varma andedräkt
över skogarna och som en lök skalas berg-
hällen ner tills bara det eviga finns kvar.

Du läste runan i ölskummet som
kysste bardernas skägg,
och det som sades var
alltför nära din hud för att förstås.

De förtäljer om tiden när våra händer
sökte varandras och skogarna i Weimar
dolde våra löften bakom barken.
Och en handfull Mark för ett liv som vårt!

Nu står allting i sitt stillastående eget,
nu vilar vingen, nu sover katten,
nu har Hölderlins torn ro i honom,
och skriken är inmurade i väggen.

Nu fann Schiller sin väg till slut
och Goethe fångade sitt ord
- ty det var pudelns kärna!
och färgerna blandas igen.

När U-bahn ankom stationen och
bromsarnas musik var vackrare
än bäckarnas porlande i Westfahlen
då var jaget en man i sol.

Det är därför det växer en lilja i betongen.

Soldaten och Führern

Att då minnas grenarna på trädet
som vi aldrig fick klättra i.
Att då minnas löftets insegel
som aldrig fick brytas.

Därtill de tysta samtalen och händerna som skakade.

Ro i ro, gamle man. Det är en helt annan tid nu och
man är en helt annan man nu, du. Vera har inte
längre makten över dig och jag har inte Elsas
stormfågel i bröstet.

Führern svarar trött: Ölen du drack var ett omärkligt
gift. Och pennan du skrev med var doppad i örnens blod.
Förstår du vad jag menar? Det var kallt,
det rann över oss och jag menar det!

Översteprästinnan vänder sig om och säger med
sluten strupe och några ord som faller som hagel
mot bröstet; några ord på tyska ur en annan bok än
den du brukade läsa. Hon trycker korset mot bröstet.

Führern: Ro i ro, unge man. Vem skall nu läka vårt land?

Soldaten faller gråtande i småbitar på golvet.
En örnvinge smeker vindögat och
führern lägger en ros på sin grav.