Förlåt att jag ville lägga armen om hela ditt liv.
Förlåt att jag råkade kyssa din integritet.
Jag visste inte att det var din värld jag snavade över
när jag trasslade in mig i våra samtal.

Förlåt att jag smekte tanken som var mjuk,
förlåt att jag drack vattnet som var friskt,
förlåt att jag faller när jag reser mig.
Jag visste inte att du också var döende.

Förlåt att min veckopeng är slut,
att min sjömanskostym är för stor,
förlåt att jag dricker dvärgarnas vin.
De förlåter att jag lämnar dig.

####

Förstod vi att det var en dans vi trådde,
eller trodde vi som vanligt att vi dog?

Varför berättade ingen att det var en sång vi sjöng?
Vi trodde väl det var ett ångestskri.

Varför visste vi inte att det var ett frö vi sådde?
Vi trodde vi grävde ännu en grav.

Faktum är, att om man talar förkvävs man,
och är man tyst får det förödande konsekvenser.
Men när hjärtat brann var det vackert,
och när himlen blev röd,
och när vi inte längre fruktade
när vi inte längre tvekade
då tog vi vår ångest och kastade den
långt.

Faktum är att det är i stillheten man gömmer sig,
det är i växandet man krymper. Med åren blir man
yngre, med åren blir man vacker. Av alla ärr syns
de rödaktiga bäst. Det är de som formar ordet SVEK.

Dikterna är skrivna av Anders Hedman