Titel Koranen
Författare Muhammed (egentligen Gud)
Översättare K.V. Zetterstéen

När solen rullas ihop,
När stjärnorna förmörkas,
När bergen röra sig,
När de dräktiga kamelerna försummas,
När de vilda djuren skockas,
Nära haven översvämma,
När själarna förenas,
När den levande begravna spörjes,
För vilken synd hon blivit dräpt,
När bladen rullas upp,
När himmelen slites bort,
När avgrundselden tändes på
Och paradiset nalkas,
Då skall varje själ få erfara vad hon uträttat.
Ovanstående vackra stycke poesi är hämtad ur den 81:a av Koranens s.k. "suror". Koranen är som bekant muslimernas heliga urkund, men liksom den kristna Bibeln är av intresse även för den som inte är kristen, så gäller detta Koranen. Är du inte själv muslim så har du orsak att läsa Koranen exempelvis för dess historiska betydelse eller för dess vackra och poetiska språk.

Det är verkligen en märklig bok som enligt legenden gavs till profeten Muhammed av Gud via ängeln Gabriel. Man får skildringar av livet kring Mecka på 600-talet, lika väl som svavelosande helvetesskildringar och honungsdoftande paradisbilder. Poesi blandas med uttryckliga levnadsregler.

För en muslim är det självklart att läsa Koranen på originalspråket arabiska; det var ju det språket som Gud dikterade boken på. Vi som inte behärskar detta tungomål är emellertid hänvisade till att läsa verket i översättning. Vad jag förstår så har ingen ordentlig Koranöversättning till svenska gjorts sedan K.V. Zetterstéens från 1917, även om jag hört att någon har gett ut en egen upplaga med en moderniserad variant av Zetterstéens språk. Detta verkar onödigt. Zetterstéens språk är högtidligt och är skrivet i en medvetet biblisk stil. Enligt min mening bör inte denna typ av verk kläs i modern talspråksinfluerad prosa; det något ålderdomliga språkdraget är perfekt när det gäller att förmedla känslan i verket. Här kommer ännu ett citat, om att man inte bör glömma att hälsa om någon hälsar på dig:

Då man hälsar på eder med en hälsning, så hälsen tillbaka med en ännu bättre eller besvaren den! Gud håller förvisso räkning på allting. (4:88)

Anders Hedman