Lyrik!

DOMEDAGSSPARV

plötsligt så kom allt tillbaka
fjäderboan om halsen på dom
lila, skrikig
blev nu vänlig
som ett barn
innan trotsåldern

rufsig morgonfrisyr,
moderna retrospektiva rokokåmöbler
passionen i det
perfekta hemmet vari du
är född och fostrad
jag var så långt ifrån

nu är jag nära, men jag
är bara sparven utanför fönstret
och jag bara
flög rakt in i glasrutan
sen föll jag ner mot fönsterbrädans
oskuldsfullt vita
domedag

ÄLSKADE BARRIÄR

rullbandet stannar inte

fast

jag

stuckit in havsslipade glasbitar
(mindre vassa)
på
alla dina
känsliga ställen

rotationen i maskineriet
säger mej att något
är väldigt
trasigt

gladpack över ditt ansikte
och
notlinjer genom din själ
sära på benen så att du
kommer ut i livet
exhibtionisterna avundas ditt
hårsvall som är fett
men likväl iögonfallande

prästen står på altaret iklädd
brun plysch-overall
frenetiskt skakar, skallrande
korset genom dina
trumhinnor

inget med kristendom nej inte
att göra du
och jag, vi
lägger oss under fönsterkarmen
flyter in i väggen och
stänger ute världen

vi är barriären
ni är fogen vi ska
använda.

ROCK N ROLL

promenerade med henne under
tystnad först
varken grönt gräs
fågelsång
eller andra ting påminde oss om
våren

städat runt bland robusta osanningar
jag inte skapat själv
skurat golvet som inte är av trä
telefonen ringde
klassisk falsk förhoppning
någon som sålde
naturligt smink och vi frågade oss en dag
om något är eller nånsin varit
naturligt

men det gör ingen skillnad för moder jord
är nog ganska nöjd ändå
intet ont anar
jag slår greenpeace med hästlängder då jag
pratar om projekt
agerar myndig
äter biologiskt och
verkar fyndig

"egentligen vill jag
bara leva och knulla
och skita i resten."

ED/AV(SKED)

namnlösa gråa larver biter sej igenom gamla brokiga lakan i en kolonilott
precis på samma sätt
gnager sej oviljan
eller?
jo oviljan, kommer, behöver ingen portkod utan
våldför sej hänsynslöst på de tu
genom atmosfären utan hinder
svurit att älska?
varför, när ordet är mindre än minst
nej vi vill ju
tro! (gör man i kyrkan)

joltig läsk upp till vrister
golvet kokar och luften
svår seg salt syrlig sotig satirisk
svår
att andas
dom springer, slow motion
kolsyrat fotbad, sked, sörpla, spara pengar

en vill nå, försöker ta hennes hand
avvisad avvisad,
motsatt försök
resultat identiskt
säg som gunde säg som gunde svan
("ingenting är omöjligt")

Åh du är patetisk, smulor i min säng
sluta hur kunde jag
ja hur kunde du?

SPÖKEN

spöken som svävar mellan våra
ansikten vi är många vi är fler än
tusen
mystiken lyser med sin frånvaro men
blekheten är ett faktum

blodådrorna spelar under hud av wellpapp
därför når jag inte heller ditt hjärta

ville trycka ihop det
ville testa elasticiteten och
spänna upp det på ett klädsträck
så att onödiga ting kunde
rinna bort med regnet.

soporna står och luktar
jag slänger alla kulturella tidningar
fyllda med pryda formuleringar och
kosmisk medvetenhet
nu ska jag bli ett gitarrsolo
i en psykedelisk symfoni
vi ses på månen.

HUNDEN

det som hände var egentligen
exakt vad jag väntade mej
bronshunden slet sej ur
malmkopplet och slet sönder min kropp,
med vassa hörntänder,

i stycken

jag bugade
tackade honom hjärtligt
för hans
hjältemod, hjälpsamhet

plockade upp mina pinsamt utspridda kroppsdelar
smorde in dom med finaste balsamering
sköt in dom under garderoben
så att dom inte skulle besvära
städkärringen
som snart skulle skura golvet i foajén.

Isabelle Bervenius