Napoleon, ett geni?

 

Napoleon av Herman Lindquist är en hjältehyllning. Napoleon är ett romantiskt krigsgeni som räddade och förvaltade den franska revolutionen. Napoleon är även visionären som var långt före sin tid med idén om ett enat Europa, visserligen ett Europa med Paris som huvudstad och franska som huvudspråk, men ändå. Napoleon var den passionerade och förstående kvinnotjusaren som skrev långa heta kärleksbrev mitt i stridens hetta, dock skilde han sig från sin fru för att hon inte kunde föda honom en son, men ändå.

Napoleons krig var inte så hemska trots allt, han riskerade ju själv livet vid fronten och han förbjöd strängeligen plundring av civila. Krigens mål var ju att skapa bättre samhällen, ta bort inavlad adelsmakt och kyrklig korruption för att ersätta detta med upplyst meritokrati, det vill säga makt baserad på kunnande och inte efternamn. Visserligen blev han en upplyst despot i form av enväldig kejsare efter ett tag men ändå.

Napoleon var inte bara krigsgeni han var även byggherre, skönlitterär författare, matematiskt och vetenskapligt driven samt flitig teaterbesökare. Han skapade folkliga rättvisa skolsystem, en ny juridisk författning som med vissa modifikationer används än idag i Frankrike, han lät skapa monument och akademier, arbetade varje dag från tidig morgon till sen kväll. Napoleon kunde klara sig under extremt spartanska förhållanden och ändå prestera nytänkande stordåd. Okej att han lät sina mer eller mindre inkompetenta syskon bli kungar och drottningar till höger och vänster vilket bland annat sabbade till det för Spanien, men ändå.

Om Napoleon själv kunnat beställa en bok om sig själv skulle det kanske kunnat bli en bok i stil med denna. Men, varför inte? Varför skall inte en bok om en person som Napoleon få vara vinklad till huvudpersonens favör? Om bokens fakta stämmer var detta i alla fall en fascinerande person minst sagt. En person som uppfyllde kraven vad vissa skulle kalla definitionen av storhetsvansinne. Visserligen en streber utan like men en person som knappast kunnat förstå innebörden av orden "omöjligt" eller "farligt".

Kortfattat kan bokens handling sammanfattas med att Napoleon föds i en anrik adelsfamilj på den fattiga lilla ön Korsika mellan Italien och Frankrike. Fadern var en jurist som vurmade för Frankrike. Napoleon Bonaparte som egentligen hette Nabullione(Italienskt namn) visade tidigt tecken på att han skulle bli en duktig general under de vilda snöbollskrigen på skolgården. Som nioåring sändes Napoleon till en fransk officersutbildning. Vid femton år sändes han och fyra andra pojkar till frankrikes finaste militärutbildning i Paris där Napoleon skulle bli artilleriofficer på grund av hans matematiska begåvning. Sedan passade Napoleon bra som hög militär ledare i ett omstrukturerat Frankrike där den gamla inhemska adeln avrättats eller landsförvisats. Napoleon förde med sig en okonventionell korsikansk krigslogik där han blandade revolutionär nyskaparanda med gammal hedersbaserad familjefejdstradition.
Napoleon erövrar halva Europa, utnämner sig till Kejsare, förlorar allt och landsförvisas till en ö mellan Afrika och USA där han tynar bort i en liten trädgård.

Boken skapar bilden av en tid där krigen var hederliga och heroiska möten mellan soldater i närkamp, ledda av orädda och bildade befäl som gärna red främst eller i alla fall stod på en kulle bredvid slagfältet med kulor vinande i luften. Innan drabbningarna firade alla befälen på något lämpligt eget eller nyligen erövrat slott. Som de gentlemen soldaterna var kunde de samtala med fienden innan eller efter ett slag. Boken undviker klädsamt alltför snaskiga detaljer om lemlästade kroppar, ruttnade lik eller panikångest. Eller så var det så under denna tid. Detta var innan "post traumatic war syndrome" existerade bland krigsveteraner. Detta var tiden då männen gladeligen drog på sig blodröda byxor, greppade ett bayonettförsett gevär och tågade ut mot en 40%-ig heroisk död för fosterlandet. Ja kanske är det en viss skillnad mot idag ändå. Det är svårt att tänka sig Bush eller Blair i fronten för sina soldater med kulor som swishar förbi öronen, hyllade av alla som de hjältar de nyss visat sig vara. Nej idag sitter de ytterst ansvariga för krigen tryggt hemma vid ett skrivbord och dirigerar sina trupper som kanske inte ens förstår varför de utför ett visst slag.

Sammanfattningsvis kan jag säga att denna bok är mycket intressant och lättläst för en historiskt relativt okunnig person som jag, med många reproduktioner av konstverk som berör Napoleons värld. För den som redan är insatt i Napoleons liv och verk tror jag boken kan tillföra intressanta detaljer om kärleksbrev och liknande, men boken ger inga djupare analyser av människan Napoleon. Jag förstår själv ingenting av det förakt som verkar finnas i den akademiska världen för Herman Lindquist, nej låt dig inte luras av snobberi utan greppa denna spännande skildring av ett odödligt livsöde.

Albin Axén