En resa i hotade rum
Resa i tysta rum av Per Wästberg, Anita Theorell och Hans Hammarskiöld (foto) (Albert Bonniers förlag)
Troligen inspirerad av denna trios fina bok Minnets stigar, om svenska kyrkogårdar har Bonnierförlaget Publisher produktion bett dem att göra något liknande om svenska slottsbibliotek. I boken om kyrkogårdar åkte de runt i Sverige och skrev om och fotograferade gravar och gravvårdar. I boken som ligger framför mig har de istället fångat ett antal av landets slotts- och herrgårdsbibliotek i ord och läckra bilder. Boken är upplagd så att varje kapitel presentar ett av de tjugofem bibliotek som trion har besökt. En beskrivande text beledsagar läsaren mellan stora, vackra bilder ur biblioteken och deras samlingar. Här får man lära sig en hel del om de olika slotten och deras forna och nuvarande ägare, deras bibliotek förstås, och även en hel del kultur- och litteraturhistoria, samt allmänt vetande av mer eller mindre trivial karaktär. För älskaren av gamla böcker är denna bok lika trevlig att bläddra i och njuta av bilderna, som att läsa, kapitel för kapitel. Bild och text är båda av samma vikt i verket. Texten är stilistiskt klar och lättläst och saknar både anakronismer och modeord, vilket kanske är föga förvånande när två så rutinerade och drivna skribenter som Theorell och Wästberg hållit i gåspennan eller suttit framför datorn. Bilderna håller samma höga, tidlösa klass. Det är en fängslande text att läsa, och många gånger önskar man att ens förfäder hade investerat i ett litet slottsbibliotek som man kunde gå omkring och njuta i. Nu får man nöja sig med denna bok, och det är inte det sämsta. Per Wästberg är som bekant litteraturvetare och Anita Theorell konstvetare, och deras allmänna bildning är stor. Trots detta blir man fascinerad av det kunskapsdjup och den förmåga att sätta sig in i ett stoff som de uppenbarligen besitter. Boken vimlar av små berättelser om författare, förläggare, boktryckare och andra personer som har någon anknytning till de bibliotek som avhandlas. Som tur är har författarduon valt att medtaga en lista över litteratur i urval, på det att den som vill fördjupa sig vidare i ämnen som boksamlande, bibliotek och svenska slott skall kunna gå vidare i sitt läsande. I förordet läser man att bokens författare varit ute i sista minuten; många forna slottsbibliotek har skingrats, och i flera landskap finns inga bevarade. På så vis är denna bok en kulturgärning och en kulturell räddningsinsats. Det är ett viktigt uppdrag trion haft, att dokumentera och beskriva de viktigaste slottsbiblioteken innan även dessa skingrats och sålts av illitterata VD:ar och golfspelare. De bevarade slottsbiblioteken innehåller ofta en fascinerande blandning av böcker från olika tider, från olika genrer och olika länder, på olika språk. Det är verkligen en resa, som titeln anger, läsaren gör i sällskap med de kunniga ciceronerna Wästberg och Theorell. Låt oss exemplifiera bredden hos många bibliotek med slottet Koberg, beläget mellan Alingsås och Vänersborg. Här finner vi så olika litteratur som en stor samling underhållningslitteratur – ”rövarromaner, pigromaner, fruntimmershistorier och ett sällsynt brett urval av 1800-talets flöde av underhållning” (s. 187) – parat med dikter av klassiska skalder som Thorild, Tegnér och den något mindre klassiska Sophia Elisabeth Brenner. Ett häfte om fårskötsel av Jonas Alströmer, mannen som introducerade potatisen i Sverige, står nära den troligen största privata samlingen psalmböcker i Sverige. Ovärderliga är första utgåvan av heliga Birgittas himmelska uppenbarelser (tryckt 1491) och Lasse Lucidors Helicons blomster, med det sällsynta (censurerade) B-arket. Uråldriga böcker om flora och fauna möter barnböcker, möter Sveriges största samling dramatik från 1500- till 1900-talet, möter en stor samling reselitteratur, möter.... Det jag kan sakna är en karta över var de olika biblioteken är belägna, samt kanske lite mer konkret information, i stil med listor över viktiga böcker i varje bibliotek. Jag tycker vidare att en så här gedigen bok - som dessutom handlar om gamla böcker och bibliotek - hade förtjänat ett lite finare band. Nu är den bunden i ett traditionellt svart pappband med skyddsomslag. Då har den tidigare nämnda Minnets stigar ett värdigare band, med rygg i klot och omslagsbilden tryckt på papper som limmats på pärmarna. Den har dessutom en liten tygremsa att ha som bokmärke, vilket gör ett elegant intryck. Själv såge jag helst att Resa i tysta rum hade ett helskinnband eller åtminstone halvfranskt, men det är kanske för mycket begärt på dagens ur bokbandssynpunkt torftiga bokmarknad. Bokens papper är dock mycket bra och gör de många bilderna absolut rättvisa. Detta är utan tvekan en bok man gärna har framme på soffbordet, som det brukar heta. Det är tvivelsutan en kulturgärning att ge ut denna bok. När det sista slottsbiblioteket är skingrat har vi åtminstone Resa i tysta rum att njuta av. Anders Hedman