Martin Kellerman kanske inte är en av världens bästa tecknare; han uppfann ju inte sin egen stil eftersom den till så stor del är inspirerad av Crumb. Dessutom saknar Kellerman den extra galna besattheten som lyfter serien över den vanliga världen. Men Rocky, Kellermans serie, är väldigt bra.

Den hamrar in det komiska i det tragiska, just detta tragiska författare som Imre Kertész eftersöker i vår tid (Jag hatar detta "vår tid" men vad skall jag skriva?) av funktionella människor.

Rocky och de andra existenserna i Kellermans värld uppenbarar sig, liksom i Fritz the cat, som olika söta djur i en smutsig värld. De klarar sig dock bra för de kan tala med varandra och skämta om sig själva. Därmed känns de som mänskliga trots djurkropparna. Som bäst tecknar Kellerman när han ritar munnarna och blickarna på de små varelserna. Till exempel en ung råttperson med täckjacka, full på hembränt, som sover i ett fallfärdigt lanthus, är en bild jag gärna tittar fler gånger på.

Just denna tragedi som vänds till ett skratt känns så skönt för en strävande slyngel, Kellerman visar att det går att lyckas som kulturarbetare med sin årsinkomst på över 300 000, med bibehållen trovärdighet eftersom han hjälper sina mindre lyckliga vänner och släktingar.

Läs denna slyngelserie.

Albin Axén