Mitt namn fick jag
emedan jag talte med de döda.
Varje vår steg jag upp,
rakade mig och ställde
mig i skogen.
Vinden kysste mina
kinder när jag böjde
mig ner att
begrava
hjärtat.

Ordet brukade uttalas
med en dödlig darrning.
Ske den smutsiges vilja,
den renes sista smörjelse.
Sången blixtarna sjöng
innan de skrev mitt namn
över himlens papyrer.

Fastbundna är de instängda
flämtningarna,
tysta är de. Stilla ror de hem igen.

*

Jag skall vakna imorgon
med sår och ärr
över min kropp.
Min andra kropp.

Jag skall vandra nästa natt
med ljusbringerskans
svarta ljus i min stake.
Tennstaken hon kysser.

Jag nämner detta för dig
ty du är den som delar
den sista världens tårar.
Stjärnglittret på din högra kind
och modersymbolen på vänstra bröstet
- du överlämnar bokens
nästa kapitel
åt i framtidens öga.