Jag märker hur den vackra unga kvinnan ser på mig och jag förstår att hon ser till ytterligare en gång. Jag förstår inte att hon kan uppleva mig som vacker. Jag uppfattar bara mitt inre jag jag upplever som fult och därmed mitt yttre som fult men hon kanske får tron att mitt inre är vackert. Nu kan jag kanske förstå hur det är för de vackra kvinnor jag ser till på som inte förstår vad det är jag ser hos dem. När det yttre och inre inte är synkroniserat. Jag undrar hur länge min solbrända tränade kropp skulle kunna lura henne att jag är vacker? Eller är det kanske hon som bestämmer att jag är vecker och då hon ser mig blir jag det också? Det enda jag då behöver göra är att acceptera den verkligheten? Om jag ser hennes skönhet kanske vi kan försköna varandra in i en sann lögn, i alla fall angående mig?

Albin Axén