Fredrik Jörgensen har läst en "minor classic"

Fear and Loathing in Las Vegas- bok av Hunter S. Thompson

Det är nästan aldrig en nyutnämnd Nobelpristagare kan få mig att kasta mig över en bok. Men Hunter S. Thompsons självförvållade bortgång orsakade spaltmetrar om denna för mig hittills okände författare. Föremålet för recensionen är den mest kända av författarens böcker, vilken även har filmatiserats. Det var nog det flippade innehållet som fick mig att förbehållslöst beställa ett ex. från adlibris.se. För när en bok innehåller något så politiskt inkorrekt som droger i enorma mängder och Las Vegas, detta icke existerande syntetmecka, så kunde jag inte hejda mig. Alls.

Boken har en serieaktig känsla. En journalist och hans jurist får i uppdrag av en tidning i New York att skriva om en biltävling i Las Vegas öken. De får allt betalt - hotell, hyrbil m.m. Förskottet på 300 dollar plöjer de ner i en sällan skådad samling av droger som de förvarar i bagageluckan av sin röda cabriolet benämnd - Den Röda Hajen. Ni känner hur det liknar Bröderna Dalton eller Tintin redan här. Boken börjar med att journalisten, författarens alter ego, och hans enorme samoanske jurist lastar sig helpackade med droger. Sen kör de, rusiga, till Las Vegas - hela verkligheten förvrängs. Men de lyckas på något sätt ta sig fram till staden. Väl där väntar the Mint 440 ett välrenommerat ökenrace. Det enda problemet för journalisterna är att när 400 bilar kör runt i öknen så vispar det upp så mycket damm att man definitivt inte ser något förutom ökendamm. Garanterat inget race.

Språket är genomgående mycket välflytande, och det lockar till många skratt. Författaren drar sig inte för att kritisera någon, med en härlig öppenhet. Man skulle kunna tro att det är en drogreklam, men läsaren känner knappast någon lust till att sjunka ner i drogträsket efter Thompsons redogörelse av sina egna balansakter i därifrån. Tvärtom, det räcker med att läsa boken för att inse vilka ödesdigra trippar det kan ge.