Jonny Lang: The Acoustic Band Tour 2005

Jonny Lang ser ut som en ung alfa-amerikan, när han sjunger om gud blir det lite för mycket alfa. Men stundtals är det svårt att inte ryckas med av skickligheten i musiken. Det finns ett egensinne som tar sig uttryck i valet av den rätta gitarren för sången när han framför vissa låtar. Det är framför allt lustfyllt, men inte särskilt djupt, med tanke på att musken, en form av blues, någonstans utger sig för att vilja pressa fram ett lidande och en smärta. Men i ungefär en tredjedel av låtarna, när Jonny Lang tillåter sig själv att släppa loss i vad som framstår som improviserade solon, blir musiken så soulig och lekande som jag har en känsla av att han egentligen finner sin balans i. Jonny Lang skrattar gärna lite mellan låtarna. Kanske behöver denne unge bluesgitarrist några år på sig för att kunna få till en ännu bättre sving?

Albin Axén