Jag talar kort med Operans presschef Torbjörn Eriksson.
Han förklarar att Operan vänder sig till alla, att det är ett socialt rum där vem som helst skall kunna komma in och känna sig som drottning eller kung för en kväll.

Det magnifika huset erbjuder absolut denna känsla, den som glider upp för marmortrappan till sin plats i salongen går mot en stunds andlig resa.
Torbjörn Eriksson fortsätter med att desarmera några vanliga fördomar om denna scen:
Det är inte alltid svårt att få biljetter - Till skillnad från många andra operascener finns det oftast i alla fall någon plats kvar även om de bästa platserna visserligen ofta går åt snabbt.

Det är inte alltid väldigt dyrt - Priset baseras på vilkan plats du vill ha, dessutom får studenter rabatt

Det finns ingen tvingande klädkod på Operan - Du skall ha de kläder du trivs i, ingen är tvungen att ha slips eller aftonklänning, även om i alla fall jag själv upplever platsen som lite uppfordrande i sin elegans

Själv tänker jag spontant på PAris i Operans guldförgyllda paussal. Jag är imponerad av Dramatens paussal, men snarare överväldigad av Operans. För en svensk kan detta hus utgöra en känsla av undantag, men för en Parisare är det snarast ett vanligt kulturellt rum. Jag rekommenderar den franska attityden.

Slutsatsen är, Välkommen till Operan alla Slynglar!

Torbjörn Eriksson skyndar sig vidare in i vimlet och champagneglasen!
Själv skall jag just uppleva en blanding av musik och teater!

Albin