Nu är det snart OS i Aten, vilket knappast kan ha undgått någon. Alla som inte är intresserade av sport gör sig återigen beredda på att få de TV- och radioprogram de vill ta del av inställda eller förkortade under flera veckor framöver. De som inte är intresserade av sport får även bereda sig på att den brer ut sig i samtliga tidningar, inklusive i kvalitetspressen, och tränger undan angeläget material. Man får därutöver naturligtvis förbereda sig på att upphetsade sportfanatiker tar över stan, badar i fontäner, vandaliserar och misshandlar, i allmänhet utan påföljande repressalier. Man vet sen gammalt hur det blir när det är någon ny sporthändelse är på gång.

Det finns de som intresserar sig för sport och det finns de som har andra intressen. Det finns de som är intresserade av folkmusik och det finns de som inte alls tycker om denna musikform. Föreställ er hur det vore om något annat intresse än sport fick ta det utrymme sporten förlänas i alla sammanhang. Om exempelvis folkmusiken blev lika behandlad som sporten skulle det innebära att när Folkmusikfestivalen i Falun gick av stapeln skulle samtliga TV- och radiokanaler sända därifrån. Övriga program finge möjligen sändas i den mån det blev någon lucka i folkmusikprogrammet. Kvällstidningarna skulle ge ut specialbilagor och oräkneliga barer skulle ha storbilds-TV med enbart folkmusik, gärna med högtalare som skrålar rätt ut på gatan.

Det blir absurt när man i tanken byter ut sportens extrema dominans mot någon annan mänsklig yttring. Men det belyser hur absurt det är att sporten får tränga ut allt annat och att alla som inte är intresserade av sport bara har att rätta sig och foga sig. Det talas ofta om passiv rökning och att icke-rökare drabbas när det röks offentligt. Men varför ifrågasätts det aldrig att en stor del av Sveriges nation påtvingas en massa sport de aldrig bett om? Icke-rökaren kan gå till en rökfri bar, men var skall den kultur- och samhällsintresserade få höra de radioprogram som aldrig sänds p.g.a. sporten?

Den som vill är i sin fulla rätt att utöva eller titta på sport. Men varför skall den som är intresserad av annat inte vara i sin fulla rätt att få ta del av sina intressen under en stor del av året. Jag hör redan de sportintresserades invändning: ”Ja, men det är ju OS (/VM/SM/Allsvenskan eller någon annan ”viktig” tävling), det är ju så speciellt. Det är ju inte varje år.” Kanske det, men sporten torde ha fler ”viktiga” evenemang än någon annan mänsklig yttring, ty är det inte det ena ”viktiga” matchen så är det den andra. Är det inte sommar-OS är det väl vinter-OS eller en ”otroligt viktig” match i någon av de miljoner grenar som media till varje pris måste följa och studera in i minsta detalj. I princip året runt är det matcher av sådan ”vikt” att allt annat måste maka på sig och anpassa sig. Sporten får gärna finnas – men varför skall den gå ut över allting annat?

Anders Hedman