Spelgladast och mest energifyllda orkester: Slade. (Självklart)
Det tydligaste beviset på att Gud finns och att han är god: När finska operametallorkestern Nightwish började spela en Megadeth-cover öppnade sig himlen och en störtskur av sällan skådat slag dränkte publiken som flydde i massor mot närmsta öltält. När bandet äntligen klivit av scenen upphörde regnet på det att solen kunde lysa över U.D.O:s framträdande.
Bäst publikrespons: Eddie Meduzas gamla kompband körande Eddieklassiker.
Vackraste musikaliska framförande: Joan Baez gamla visa "Diamonds and Rust" i underbart akustiskt framträdande av Judas Priest.
Roligaste överaskning: Europes konsert som var koncentrerat kring deras två första (och enda kvalitativt intressanta) skivor.
Bästa scenutstyrsel: Gitarristen i D.A.D. som framträdde i Kapten Amerika-dräkt med gnistsprutande hjälm. Bara gitarristen i Slade gjorde honom äran stridig på denna punkt.
Mest avskydda person: Bussföraren till hotellen. I annonsen hade SRF uppgivit att bussen skulle köra i "skytteltrafik". Detta uttryck inkluderar uppenbarligen en buss som kör en gång i timmen (med ett fem timmars uppehåll fram till kl. 24.00). Att bussen dessutom ofta blev fullsatt innan alla som ville åka hunnit med förbättrade inte saken. Inte heller att den som fick vänta en timme extra för att han inte kommit med en buss riskerade att missa även nästa ity bussföraren valde att ständigt, utan påanonsering eller skyltning, byta plats för uppsamlandet av trötta festivalbesökare.
Mest logiska lokalisering: Langosboden bredvid "baja-majorna". Det var svårt att avgöra vilken "doft" som hörde till vilket.
Bästa drycker: Den färdigmixade Jack 'n' Coken, hembränt med Cola med Piggelin som drinkpinne (serverades vid Stefans och Jullans tält), Jim Beam och Cola på hotellet.
Äckligaste drycken: Förutom vatten och annat onämbart, festivalen ljumma Spendrups i pet-flaskor.
Mest saknade band: Motörhead (Festivalledning, svara mig: Varför gör ni oss detta?)

Anders Hedman