En tvillingpappas memoarer

Som pappaledig man leker livet. Ja alltså det lekfulla i livet blir tydligare, på bekostnad av andra saker. Hjärnans prioriteringar förändras lite. Jag får svårt att minnas sådant som skådisars namn, vad vissa filmer heter, en hel del lite udda ord försvinner också från min vokabulär. Att försöka tala på engelska går aningen trögare. Alla dessa brister till förmån för att jag lär mig uppfatta små skillnader i skrik och minspel hos mina barn. Hur berättar mina ettåringar när de vill ha en ny blöja? Hur ser du ut när de vill ha välling? Exakt vilken tid är rätt att lägga dem så att exakt balans timas mellan övertrött och för pigg-för-att-somna? När är mitt barn uttråkat och vad kommer göra mitt barn roat igen?

Skall jag vara tuff och hålla exakt på mat och sov-tiderna eller vara med flexibel och lyssna på barnets dagsform, med konsekvensen att dygnsrytmen rubbas och nätterna blir tuffare efter ett tag? Ja det är en konst och en vetenskap. Det är tur att människor på gatorna är så positiva till mig som pappa med tjejerna. Jag känner mig som en löpare i ett lopp, påheja av massan. Det känns nästan som att jag får mer gratissupport än vad mammorna får, de förväntas ju ta hand om barnen. Men mitt support kommer på ett annat sätt. Jag tror att fler människor nöjer sig med ett leende mot barnen och att vinka tillbaka när jag kommer med tvillingvagnen än när min sambo, tjejernas mamma kommer själv med vagnen. Många blir mer närgågna och pratiga med henne. Jag vara lite mer ostörd, men blir samtidigt mer iögonfallande.

Många av förväntningarna har ju infriats kring att vara pappaledig. Men det är faktiskt både jobbigare och roligare än jag hade förväntat mig. Det jobbiga är att hela tiden vara ansvarig för två små liv, att hela tiden liugga ett steg före i tanken och att hela tiden mentalt försöka förutsäga tjejernas behov. Jag behöver hela tiden anpassa mig till deras humör och åsidosätta egna impulser. Dessutom är det ju den rent fysiska ansträgningen att bära dem och att ta alla promenader med vagnen.

Att byta blöjor är faktiskt mentalt jobbigt i längden.



Men det roliga är allt jag får tillbaka

Alla nyanser jag ser i tjejernas utveckling, nya små förändringar. En ny rörelse, ett nytt ljud, en ny min. Skratten, glädjen. En närmare relation.

Albin Axén