Mer av Adolphson-Falk

Framförallt vemodiga och förväntansfulla blickar kastas från publiken när trion som kallats duo men alltid varit kvartett äntrar Momentscenen och river av första låten (”Vidare”) från debutskivan Med rymden i blodet (1982).

Det är Adolphson-Falk som greppat de blänkande svarta akustiska gitarrerna för drygt en timmes sammanfattning av karriären. Många är huvudena som nickar igenkännande och många är de fotoblixtar som bränns av när låtparaden presenteras.

Mellansnacken ramar in kvällens spelning på ett smidigt sätt. För den ovana är det bra grund att stå på och för den sentimentala fungerar det som en öppnare för tårkanalen. Vi får veta om låtarnas tillkomst, om kosmos och galaxer, om radioprogrammen ”Eldorado” och ”Metropol” om hur deras låt ”Nu lever jag igen” var den första svenska tracksettan 1985 och så presenteras tillslut den kontrabasspelande mannen i mitten som Magnus ”Mankan” Macks. Det är en gammal polare till Tomas (Adolphson) som verkar ha funnits med på ett hörn från och till; det förstår man när anekdoterna blir fler än två.

Det ska härmed erkännas att undertecknad blott var två år gammal 1979 när duon medverkade i den glittriga melodifestivalen. Undertecknad är heller inte totalt nere med deras tidigare verk. Samtidigt tycks det som att de flesta album och allmänt kända örhängen betas av. När signaturen till ”Metropol” klingat av återgår de till debutplattan för att sedan svepa med hela handen över registret. Ett urval: ”Från min radio”, ”Ge inte upp”, ”I nattens lugn”, ”Du låter det ske”, ”Över tid och rum” (från skivan med samma namn som är daterad 2084 med referens till George Orwells dystopi ”1984”) och ”Blinkar blå”.

”5:e avenyn” berättar en inspirerad Anders tillkom när han och dåvarande fästmön i 80-talets början bodde på hotell på Manhattan, New York. Han mötte gryningssolen på avenyn och såg kontrasternas stad, där fattig och rik lever tätt inpå varandra, och: ”Mr Rockerfeller inte höjer ett ögonbryn för de som inte har något mer än 5:e avenyn.”

Spelningen är lättsam med några utstickande men inte uppseendeväckande tunga inslag. Några dystra rader letar sig dock in ibland mellan galaxbeskrivningarna. Via sin text och musik pendlar Adolphson-Falk ljudmässigt mellan Tomas Ledin och Bo Kaspers orkester. Ledin för att Anders Falk har sin sånglike i densamme (eller vice versa) och Bo Kaspers för texterna. Ett tydligt exempel är ”Stockholmsserenad”: ”Pulsen börjar slå. Nattens hetluft tänder på. Jag njuter av den vällust jag kan få. Nu lever jag igen.” Lägg till lite kongas, piano och jazzig röst så sitter det som en smäck. Kontrabasen finns ju redan representerad.

Kvällen den 10 december avslutas med två nummer av samma låt, ”Mer jul”. När lamporna tänds sätter sig Tomas, Anders och Magnus i baren som vilka vanliga män som helst med dem som vill snacka lite. Två killar pratar i kör om hur de sett fram emot denna spelning. De går nöjda därifrån utan att hälsa på sina idoler.

Anita Norrblom

Till fotona till höger:

(OBS: bild finns på: http://www.stacken.kth.se/~ihse/AF/fotografier/)

Trion i dag: (från vänster) Tomas Adolphson, Magnus ”Mankan” Marcks och Anders Falk. (Foto: Anita Norrblom)

.

.

.

.

.

. .

.

.

.

.

.

.