När the Knife har knåpat ihop en opera med temat om arternas uppkomst av Darwin som förgrund blir jag, liksom flertalet, mycket nyfiken. Vi snudd på slåss om biljetter och för de som inte lyckas snuva åt sig en sittplats är det ståplats längst bak som gäller. Det är inga problem att fylla upp Dansens hus lokal i samma stil som till en konsert.

Smockfullt, och operan inleds.

Och vad ska jag säga härledes, det är ju inte särkilt bra. Och det beror på sammanblandningen. Två var för sig intressanta kort, the Knife och genren opera genom den danska teatergruppen Hotel Pro Forma, som gnider sig mot varandra, men färgerna vägrar blandas. Barnet som föds blir en särling, omsvept av grön (i och för sig häftig) laser: ”Tomorrow, in a year”.

Nog för att Olof Dreijer (The Knife) i en intervju med TT Spektra säger att han fascinerades av Darwins texter och att han med sin syster Karin Dreijer och nya bekantskaper inom musikvärlden ansträngt sig för att skriva, klippa upp och klippa ner toner och texter, spela in djurläten under resor i djungel och sedan högtidligt servera detta till operasångare, popsångare och skådespelare att leverera. Men ack, det skaver och skär. Vad gör den där ballerinan där i fiskfjällsliknande dräkt? Likt ett slags högkultursalibi snor hon sig fram och tar mer än hon ger. Hon är inget undantag. Dansen är på det hela taget knapp och blänker endast när den tas på allvar, det vill säga är dans och inga ambitioner till dans. Jag kan räkna dessa tillfällen till två.

Sången är okej men mest ivägen, särskilt när berättaren, kvinnan i rött, tar sig ton (merparten av tiden). Det är för drama-atiskt och för mycket paljettbeklädda ben och lustiga futuristiska kostymer som någon haft roligt att skapa. Inte roligt. Det finns ett tredje och mycket starkt kort i denna blandning vilket är själva stommen i det vi ser: Charles Darwins anteckningar om ”Om arternas uppkomst”. De projicerade anteckningarna skänker mest njutning under den 90 minuter långa föreställningen.

Och.

Det finns gåshudsmoment och de hör ihop med musiken och en viss del av sången.

Det är ett lyckokast att Jonathan Johansson spelar den koftbeklädde Darwin. Han är dessutom bra i andra sammanhang.

Lyssna bara på det här:

Eder, Anita Norrblom

Foto i artikelns början: Claudi Thyrrestrup