TERRORISM

Det är en Hon i allra högsta grad, ett par generationer äldre än jag själv och i sällskap med jämnåriga väninnor, att hon är svensk är också givet. Jaha, tänker jag, ännu ett ställe, ett kulturens öppnande rum, där det mänskliga yttre är så förutbestämt. Eller kanske har jag fel, för vad säger att det inte är titeln för dagens föreställning, Terrorism, som lockar alla medelålders damer boende i de starkt färgade schalarnas kvarter i Stockholms finare kvarter att bege sig till teaterlokalen?
Väl inne i åskådar salongen hör jag ett mumlande småtjatter om att stolarna framför scenen inte var de bekvämaste, det är instabila och minimala plaststolar i svart. Själva scenen framför mig liknar en betongbunker och mitt i den står en hund och två militärpoliser. Så far en äldre dam in på scen, klädd i violett täckjacka och ännu en dam med liten portmonnä i handen. Här slutar vi med ytligheter, fram med föreställningen!

Terrorism är en teaterföreställning som, tycks det mig, förklara hur terror föds i allas vår vardag. Genom att beskriva en dag på jobbet med en genomauktoritär och cynisk chef, en dag på flygplatsen bredvid en liten röd väska i vilken det kan ligga en livsfarlig bomb eller en dag i lekparken med två tillsynes harmlösa mormödrar i samtal på en parkbänk, vill skådespelarna synliggöra människans förmåga till rädsla, samtidigt avkläda denna rädsla för att visa upp vart den kan leda om den får träda i kraft och ta människan i sitt våld.

För mig är föreställningen oerhört viktigt av två skäl, framförallt för att den, genom att uppvisa allas våra oändliga rädslor för gemene man och kvinna runt omkring oss, påvisar det oftast grundlösa men samtidigt hårt grundade tvivlet på våra medmänniskor. Där kommer vi till skäl två, för när vi väl fått bevittna tvivlet så bjuds vi in i att även få bevittna tvivlet och misstänksamhetens konsekvenser, långt bortom tilliten och samhörighetskänslan.

Det finns två skådespelare som gör sig alldeles tydliga och sammanlänkade med föreställningens fråga, i Terrorism, det är Torkel Petersson och Michael Nyqvist. Det beror på att de har en närvaro inom frågan på ett djupare plan och det visar sig i bådas sätt att ta sig plats på scenen.
Vad som däremot händer är att flera av de övriga skådespelarna inte är i samma form att ta till sig plats utan försvinner iväg, blir mindre synliga, när det är flera skådespelare ute på scenen. Där av tycket jag att en tråkighet med denna oerhört viktiga och intelligenta uppsättning är att skådespelarprestationerna befinner sig på väldigt olika nivåer. En annan tråkighet med uppsättningen är att man i Sverige verkar tro att om man skriver en teaterpjäs så måste man ta med minst en vulgär sängscen för att teatern då skulle bli lite mera synliggjord, lite mer sann. Tänker man verkligen så?

Men detta är en trist miss, i sig. Vad kan väl vara genuinare än ett skådespeleri där ytan liksom glöms bort och där en annan yta än just kroppsligheten tar plats, nämligen den sceniska närvaron, konstformens essentiella och öppnande magi.
Därför är detta ett upprop till alla de skådespelare och manusförfattare som levandegör scenen, om att själva insupa sådan mängd tillit som behövs för att ta sig an ett skådespeleri utan ytans konstanta dominans, och i samma svep utmana föreställningens fråga om tillitens försvinnande.

Gå och se denna föreställning för att den är existentiell och mycket samtidsgrundad, men gör det med intelligensen att ge dig själv en plats i föreställningen, bjuda in den till dig och utmana ditt eget tvivels grund.
Där av kan en kväll på Elverket bli mycket mer än enbart en plats för babbel om plaststolar och kylan därute.
En afton i vilken katharsis får utrymme, vad skulle teatern annars vara till för?

Eleonora Bru

Terrorism spelas på Dramatens scen Elverket

Pjäs av bröderna Presnjakov Översättning Staffan Skott
Övers. bearbetning Stefan Larsson, Jacob Hirdwall
Regi Stefan Larsson
Scenbild Rufus Didwiszus
Konstym Nina Sandström

I rollerna
Michael Nyqvist, Torkel Petersson, Jane Friedman, Basia Frydman, Jan Waldekranz, Felix Engström, Yasmine Garbi, Isak Hjelmskog (Praktikant från teaterhögskolan i Luleå).