Som en hyllning till årets nobelpristagare i litteratur, visades på Dramatens Lilla scen monologen ”Avskedet”, av Elfriede Jelinek. Monologen som även kallas för Haider-monologen baseras på det avskedstal som högerpopulisten Jörg Haider höll till nationen innan han slutade med rikspolitik i Österrike. Jelinek kritiserar Haider på ett många gånger humoristiskt men mycket skarpsynt sätt och han framställs som den populist han också var. Monologen lästes mycket trovärdigt och övertygande av Magnus Ehrner. I bakgrunden på den annars avskalade scenen stod tevemonitorer med bilder av politikern. Skådespelarens gestaltning och likhet med politikern gjorde att intrycket blev väldigt starkt. Monologen gav även den, sedan tidigare, oinvigda publiken stor inblick i Jelineks alldeles speciella sätt att skriva och hantera språket.

Efter själva föreställningen följde ett samtal mellan Horace Engdahl, Monica Nagler, Magnus Lindman och Staffan Valdemar Holm. Det var en relativt kort men intressant diskussion om Jelinek och hennes skrivande. En av deltagarna översätter författarinnans texter till svenska och han berättade om svårigheterna med det. Bland annat nämnde han att hon ofta spränger in citat från andra verk i sina texter, vilket försvårar översättningen oerhört. Men mest spännande tyckte jag det var att lyssna till Monica Nagler som sedan 60-talet är god vän med Elfriede Jelinek. Hon berättade hur hon är som person vilket är extra intressant eftersom hon är så hemlighetsfull och skygg. Bilden hon gav av nobelpristagaren var att hon är en oerhört varm och omtänksam människa som är förstörd av en fruktansvärd uppväxt.

Maja Berg