Hade det varit en föreställning på teve hade hon inte fortsatt titta, men den här kvällen kunde hon inte gärna resa sig upp och gå. Så hon blev kvar, under nästan 100 minuter, och såg på när Norrdans och Thomas Noone Dance framförde bland annat ”Kvart” som är inspirerat av Alice i underlandet. Verket kallas skruvat och Bettan är bedd att skriva under på formuleringen. Här berättar hon hur kvällen artade sig.
”När det har varit något liknande på teve så har jag aldrig stannat så många minuter som det blev ikväll. Jag kan inte säga om det beror på okunnighet eller om det helt enkelt är så att vissa saker passar mig, andra inte.
Kanske skulle jag säga, efter 5-10 sådana här
föreställningar, att jag förstår innehållet och kan njuta av det men
ikväll var det svårt för mig!
Jag tror också att jag så gärna ville förstå och kunna förmedla vad jag
såg därför att jag var på ett uppdrag!
Första akten kan jag bara säga att jag fick en känsla av ett svartsjukedrama.
Det var sensuellt och känslofyllt men jag förstod inte vem som fick vem eller om det var en stark vinnare överhuvudtaget? Musiken till detta var mycket frånvarande – det mesta utspelades under tystnad. Man hörde varje fotsteg och duns i golvet.
Dansarna var otroligt mjuka och följsamma. Hela scenen var ren och ljuset dunkelt för det mesta.
Innan andra akten började var det en teknisk paus på ca 15 min där vi uppmanades att sitta kvar på våra platser.
Därefter uppenbarades det en dansare utklädd till kanin. Allt eftersom blev det fler på scenen och musiken var intensiv med åskmuller. Jag fascinerades av en tjej som hade en framträdande roll, huvudrollen. Hennes dans var intensiv och kom i omgångar. Jag vet inte varför jag fastnade för henne, men hon hade en snygg kostym, supersnygg klänning, och en otrolig rörelse i sin dans.
Till åskmuller och regn i starka toner blev det väldigt engagerande och jag drogs med av detta. I vanliga fall, när det är för intetsägande, blir jag trött men det här var intressant även om jag inte vet eller förstår vad det egentligen handlade om. Jag tycker om stark musik som det var i denna scen, det lyfter, så jag tror att det var styrkan och intensiteten som gav mig något tillsammans med en mäktig dans.
Jag har svårt att förstå det här med kaninen och en tjej som senare såg ut som hon var död. Det fick jag ingen ordning på.
Det var otroligt intressant att få uppleva detta och jag tror att man behöver programmeras lite för att förstå något som det här. Det är något jag är beredd att göra."
Bettan (sammanfattat av Anita)
Dansfoto: Bengt Wanselius