Den sista dansen

Blanco och End


Detta med dans är inte alltid lätt.

Man talar gärna om kroppsspråk och dans är ju det optimala kroppsspråket. Vad händer då om dansaren plötsligt ställer sig upp och ger en monolog?

Det är uppenbart att dessa båda föreställningar vill vara i kontakt med sin samtid politiskt och kulturellt. Man talar omväxlande på engelska och på svenska. Bombland far över dansarna som rör sig i skuggan av en mur, eller så relaterar dansarna till en massa svarta herrskor till soft hissmusik. Just scenen med herrskorna berör mig extra eftersom jag själv studerat just detta fenomen med akvarell. Vad är det som finns dolt i dem? Hur kan de kopplas till dans?

Det är pjäsen Blanco skorna figurerar. Likt Johan Inger arbetat tidigare rör sig dansarna framför och bakom en stor skärm. De skall framkalla känslan av vardagligt storstadsliv, en kamp för överlevnad och kärlek. Vissa slås ut och vissa klarar sig efter diverse slagsmål. Det gäller att uppfatta skönheten i de slitna skorna, symbol för en slags blandning av stadsverklighet och kontorsarbete.



I pjäsen End manas bilden av den sista dansen fram. Sibi Larbi Cherkaoui vill få oss förflyttade till vad jag tolkar som muren mellan Israel och Palestina. En laglös värld där osynliga små väsen är de som tar mest stryk av kriget. Men den som är vänlig mot de små tomtarna får det bättre. Denna dansuppvisning drar ut lite väl på sin handling, vissa moment upprepas lite för mycket.

En gemensam nämnare i de båda föreställningarna är just monologen. I Blanco kändes den fräsch och nyskapande, i End är det mer av, jaha men detta såg vi nyss.

Bortsett från detta är det ju ingen tvekan om att dansarna ofta bländar med sin skicklighet, men måste de ha så gråtrista kläder?


Albin Axén

Blanco
koreografi, scenografi Johan Inger
Koreografassistent Jane Hopper
Kostym Nina Stenmark, Johan Inger
Ljusdesign Erik Berglund
Musik Stefan Levin
9 dansare

End
koreografi Sidi Larbi Cherkaoui
Koreografassistent, repetitör Lena Wennergren-Juras
Koreografassistenter Sri Louise, Nicolas Vladyslav, Damien Jalet
Scenografi Wim Van de Cappelle
Kostym Isabelle Lhoas, Frédérick Denis
Ljusdesign Peter Lundin
Musik Traditionell musik från Georgien med Hamlet Gonashvili
8 dansare