När Kungliga operans nytillträdde balettchef, Nice-födde, Marc Ribaud sätter upp sitt första verk för Kungliga baletten till ackompanjemang av Kungliga hovkapellet blir det ett från 2003. Inte desto mindre intressant. Det är en version av ”Coppelia” som han ursprungligen skapade för Nice ballet (Ballet de l’Opéra du Nice) där han var verksam mellan 1997-2006. Det blir en bra överföring från det ena institutionen till den andra, kanske för att Ribaud är så engagerad i vem han sätter i huvudrollen och varför. Han var exempelvis mycket säker på att han ville ha just Nicole Rhodes som Svanhilda/Coppelia för hennes charm och dansanta intelligens. Att hon var nybliven mamma när hon fick frågan såg inte han som något problem. ”Jag bad henne bara hålla sig i trim så hon kunde göra rollen”. Nu dansar även kompetenta Marie Lindqvist, lysande Jurgita Dronina och Andrea Kramesova rollen men det är Rhodes den är ämnad för.

När handlingen skulle skulpteras fram koncentrerade Marc Ribaud visserligen sig på professorn och uppfinnaren Coppelius men förlade hela historien på det tidiga 1900-talet och i den franska filmbranschen. Georges Méliès fick bli Ribauds Coppelius. Handlingen utspelar sig därför i en filmstudio och Franz och Svanhilda är skådespelare i Méliès ensemble. För att veta mer om Georges Méliès, en av de allra första och än i dag en av de största trickfilmarna, rekommenderas YouTube för att se några av hans verk. De är kultförklarade och används fortfarande i otaliga sammanhang.

Hur blir det då? Jo tack, bra. Och snyggt. Kläderna är fantasifulla och det finns en rad med roliga nummer. Som när Svanhilda och hennes vänner olovandes tar sig in i Georges Méliès hus och sätter igång en massa dockor i dans. Eller när Svanhilda läxar upp Franz för att ha flirtat med en utav dessa dockor (som hon tror är en verklig människa). Det ska bli spännande att se hur nästa verk signerat Marc Ribaud blir.

Anita Norrblom