Dödsdansen
Dödsdansen, en pjäs om familjens himmel och helvete.
Detta är en lite svår pjäs av den sura
Strindberg. Första akten ger hopp åt kärnfamiljen, andra akten tar tillbaka hoppet.
Vissa människor gillar inte Teater, andra gillar inte Strindberg. Jag kom själv sent på att jag gillade både teater och Strindberg. I alla fall Strindbergs teater.
Jag har sett denna pjäs en gång förut men då endast första akten. Första akten handlar om ett genomruttet par som bara överträffar varandra med sura kommentarer och de vill helst av allt se varandra dö, men de är fast i en dans med varandra, ett växande förflutet som binder dem samman och göra alla alternativ till samvaron som ännu sämre än relationen.
Dessutom lever de ute på en liten ö där de hatar alla och hatas av de flesta. Plötsligt kommer det in en tredje part, en vettig och sansad person, som inte ger sig hän åt sin småaktighet och sin ondska. Han har valt bort det giftiga äktenskapet och lever ensam och harmonisk. Men är han inte lite tråkigare, lite mer ”medelklass” trots allt?
I slutet av första akten framstår trots allt ett äktenskap i helvetet som bättre än inget alls.
I andra akten är allt tvärt om. Vi flyttas fram i tiden och äktenskapet har ätit upp paret inifrån. Den nya fräscha generationen då, kan de lyckas förverkliga ”kärleken”? För att se svaret, gå och se Dödsdansen på Dramaten, oavsett vad du brukar tycka om teater eller Strindberg.
Denna uppsättning är välspelad av alla, bortsett från lite osäkerhet från de yngsta skådespelarna, men det skall väl nästan höra till?
Albin Axén
Vissa människor gillar inte Teater, andra gillar inte Strindberg. Jag kom själv sent på att jag gillade både teater och Strindberg. I alla fall Strindbergs teater.
Jag har sett denna pjäs en gång förut men då endast första akten. Första akten handlar om ett genomruttet par som bara överträffar varandra med sura kommentarer och de vill helst av allt se varandra dö, men de är fast i en dans med varandra, ett växande förflutet som binder dem samman och göra alla alternativ till samvaron som ännu sämre än relationen.
Dessutom lever de ute på en liten ö där de hatar alla och hatas av de flesta. Plötsligt kommer det in en tredje part, en vettig och sansad person, som inte ger sig hän åt sin småaktighet och sin ondska. Han har valt bort det giftiga äktenskapet och lever ensam och harmonisk. Men är han inte lite tråkigare, lite mer ”medelklass” trots allt?
I slutet av första akten framstår trots allt ett äktenskap i helvetet som bättre än inget alls.
I andra akten är allt tvärt om. Vi flyttas fram i tiden och äktenskapet har ätit upp paret inifrån. Den nya fräscha generationen då, kan de lyckas förverkliga ”kärleken”? För att se svaret, gå och se Dödsdansen på Dramaten, oavsett vad du brukar tycka om teater eller Strindberg.
Denna uppsättning är välspelad av alla, bortsett från lite osäkerhet från de yngsta skådespelarna, men det skall väl nästan höra till?
Albin Axén
