Import/Export
Sedd: 15 februari 2007, Dansens hus
Förväntningarna är skyhöga när det holländska danskompaniet Les Ballet C de la B, som hållit ihop i 23 år, äntrar Dansens hus stora scen . Förra gången de var här (2005, bache) slog de rekord i att röra kropparna med milimeterprecision. Särskilt grundare av kompaniet, tillika koreografen och kreatören, Koen Augustijnen, vet hur kroppen ser ut då den belyses av ivrigt blinkande stroboskoplampor och ackompanjeras av elektromusik ömsom kastratliknande sång av Steve Dugardin. Båda två finns på plats även i år. Nu heter verket Import/export.
Vill hon fly eller är det en lek? Hennes röda skor flyger i luften, fram och tillbaka, är det ett skämt? Eller en man som släpas, kastas, pressas och skruvas i luften av två andra män. Är han död? Är han ett byte, slagen till medvetslöshet? Värdigheten är borta. Ett föremål, han behandlas som ett dött föremål vilket leder till rysningar längs med hela kroppen. Man kan lätt dra paralleller på hög, politisk nivå. Människovärde, vem ger människan ett värde. Eller vad?
En båtmotor på ryggen leder till förlösande skratt, likaså när Augustijnen vänder sig till publiken och på en stå upp-komikers vis talar om för publiken vad han verkligen inte gillar. Bland annat folk som skrattar åt precis allting. Vi fortsätter skratta. Men vi tar med oss skön dans och tankar om vad en människa faktiskt är. Och för vem.
Koncept, regi: Koen Augustijnen
Sång: Steve Dugardin
Dansare: Lazara Rossell Albear, Koen Augustijnen, Marie Bauer, Juan Benitez, Gaël Santisteva, Milan Szypura
Musiker: ‘Kirke string quartet’, Eva Vermeeren (violin), Saartje De Muynck (violin), Evelien Vandeweerdt (viola), Herlinde Verheyden (cello)
Scenografi: Jean Bernard Koeman
Dramaturgi: Guy Cools
Koreografi- och rörelserådgivare: Ted Stoffer
Ljusdesign: Carlo Bourguignon
Kostymdesign: Lies Van Assche
Jacob
Sedd på urpremiären 22 mars 2007, Dansens hus.
Koreoraferna Örjan Andersson och Cristina Caprioli bjuder på modern dans framförd av Kungliga Baletten denna helafton. En föreställning som ska spegla sorg, saknad och kärlek men som bär två koreografers signum. Och man märker övergången.
Andersson inleder med känsla och sprödhet. En liten pojke vandrar i vad som kan vara dödens ljus. Svartklädd och ljushårig. Dansen är fin men lite monoton. Funderingarna försvinner lite för fort. Känslan vill inte riktigt tränga in.
Cristina Caprioli, vår andra hyllade svenska koreograf, bryter trenden till en början. Hennes första två dansare, som dansar en duett, Marie Lindqvist och Jan-Erik Wikström, gör det medan spåren av Andersson plockas undan av scenarbetare. Mycket speciellt att få möta denna kontrast. Det påminner om att inget är beständigt. Se hur allt förändras medan vi dansar/lever.
Kören och sångsolisten Margareta Bengtson adderar bara skönheten till verken. Helheten är vacker, vek i sin framtoning men stark i sin grund.
Koreografi: Cristina Caprioli, Örjan Andersson
Scenografi, ljusdesign: Jens Sethzman
Kostym: Elsa Lindström i samarbete med koreografer och scenograf
Solosång: margareta bengtson
Dansare: Oskar Salomonsson, Jeanette Diaz-Barbosa Jens Rosén, Gina Tse med flera.
Körsångare: Love Bergman, Sara Bergman, Johan Bjurling, Magnus Brunnskog med flera.
Act of no reply
Sedd: 16 april 2007, Dansens hus
Dansarna följer instruktioner som koreografen Helena har gett dem. Några exempel: ”mödosamt, motståndsfullt golv, plötsliga skyfall, omtagningar, riktade, elektrifierade ben och armens sköra insidor.” Franzén och Rintamäki har jobbat ihop tidigare och gör det igen. Med ett lyckat resultat. Det är roligt och ibland en väldigt smidig dans att se. En labyrint är deras dansplats och i den, på den, runt den gör de rörelser som är ovanstående instruktioner och andra rörelser.
En av tre dansare, Sandra Medina, sticker verkligen ut med sin enorma utstrålning. Hon trollbinder med sin självklarhet. Paradoxalt genom att dansa med full kapacitet och glädje.
Koreografi: Helena Franzén
Dansare: Katarina Eriksson, Sandra Medina, Moa Westerlund
Musik, Johannes Burström, Anna Gustavsson, Jukka Rintamäki
Scenrum Susanna Wiklund
Scenbygge Joachim Franzén
Kostym Katarina Wiklund
Sömnad Michael Hillbom
Hår/mask Jessica Svensson
Ljus Miriam Helleday
Producent Victor Bernhardtz
------------------------------------------
Text: Anita Norrblom
Les Balle C de la B
Denna gång får vi följa med i en resa som är skrämmande och underhållande. Det är dans, akrobatik, performance till barockmusik och samtida elektromusik. Scenen är förlagd till modern tid.
Brutalitet blandas med medmänsklighet och skrik ömsom med skratt. Det finns scener där man inte med säkerhet vet någonting, då man utlämnas till egna tolkningar. Som när en av de kvinnliga dansarna jagas av män, vänner eller hennes fiender? Hon undflyr tillsist men det är många turer med henne i luften innan hon lyckas.
Stockholm 59 North
Helena Franzén
Vid något tillfälle läser dansarna och musikerna upp stycken ur instruktionerna, följer dem som en utritad karta, delger publiken om det. Vi lyssnar till Jukka Rintamäkis (från Silverbullit) komponerade musik som framförs på kontrabas, trummor och gitarr, bland annat.
