|
Helena Franzéns fyra kvinnliga dansare i Delicious Liquids - About changing the way things change är inget annat än strålande och jag ska tala om varför. Det skulle räcka med deras scennärvaro, för de vet exakt var de befinner sig non stop, men när de dessutom till ljudet av klirrande skedar som rör om tekoppen, prasslande karamellpapper, poppande champagneflaskor och fransk retropop flirtar med publiken stångas hjärtat vilt i bröstet. Och ändå: de kurtiserar inte med oss på långa vägar lika mycket som med varandra. Inget fjäsk, nänä.
Det är skönt att betrakta dem i vetskapen att de gillar att vi tar del av minsta lilla rörelse utifrån varierande perspektiv eftersom verket tar plats på Dansens hus lilla scen och denna är bred i sin rektangulära form. Särskilt gillas Jenni-Elina Lethos beskedliga glimt i ögonvrån vilket får det hela att se så lätt ut; "som en dans" brukar det heta men den som har någon erfarenhet av dans; klassisk balett (denna stabila grund vi dansare gärna lutar oss mot), modern dans, jazz dans: funk, street, lindy hop, step, show, vet att det inte är ett säkert kännetecken. När rörelser ser enkla ut, när de övats in till perfektion, när utföraren tillåter sig le åt och skälmskt kasta blickar till åskådarna, då vet man hur mycket träning, träning och åter slit som ligger därbakom. Det beundras och ska uppmuntras.
Sedan vet jag att Helena Franzén som dansare och koreograf är perfektionist och endast nöjer sig med full koncentration och hängivenhet av sina medarbetare. Hon vill att dansarnas personlighet ska lysa igenom och att de kommer med förslag och anmärker när en rörelse inte passar dem men hon använder inte dansare som lämnar träningslokalen och i vardagen slutar bära med sig det verk de repeterar. Endast de totalt dedikerade arbetar med fru Franzén. Det måste, som jag förstår henne rätt, vara en ständigt pågående process, dansen; en konstform som när sig av andra konstarter som film, teater, litteratur och konst och självklart musik.
Det blir också ytterst tydligt i den recenserade produktionen. De fyra kvinnorna i bruna mockaknickers och brokade blusar är värda att insupa. Om bara så för att de smälter samman väldigt väl med Franzéns vision och uttryck. Det är inte fy skam. Det om något är delikat.
Anita Norrblom
Koreografi: Helena Franzén
Dansare: Susie Davies, Annika Hyvärinen, Johanna Klint och Jenni-Elina Lehto
Musik: Mårten Sahlin
Scenrum: Susanna Wiklund
Kostym: Katarina Wiklund
Video: Måns Nyman
Ljus: Fredrik Lundström
OBS: Foto kommer snart!
| |