Den sorgsne clownen - Fröding och jag på Klara soppteater

Manus och framförande: Ole Forsberg

Ole Forsberg, som också är teaterdirektör på Klara Soppteater, reser sig från sin stol vid ett bord med ett glas och en konjaksflaska när pjäsen börjar och deklamerar ”Dä kvetter” på bredaste värmländska (om det är fryksdalsmål, klarälvsmål eller något annat är jag inte rätt man att bedöma). Den – egentligen rikssvenska - dikten slår an tonen med sin blandning av humor och allvar i en föreställning som liksom hela Frödings verk blandar symboliska gitarrackord med dragharmoniketoner.

Teaterdirektören är själv värmlänning och han kan och älskar sin Fröding – det märks. Pjäsen, om man kan kalla den så, består av inlevelsefulla uppläsningar ur Frödings texter; både brev och dikter, både på värmländska och rikssvenska. Forsberg dricker konjak och läser Frödings epistolära bikter med lika stor övertygelse som han läser dikterna. Men ”läsa upp” är egentligen ett alltför svagt uttryck, snarare spelar han dikterna. I dialogdikterna är han båda parterna, i ”hjältedikten” ”Balen” dansar han klumpigt (som sig bör) fram över scenen medan han läser. Forsbergs behandling av Frödings texter kan inte få annat än högsta betyg. Han läser dem med stor inlevelse, men i motsats till de flesta skådespelare som läser poesi, glömmer han inte rytmen för inlevelsen. Forsberg gör dessutom en insats genom att han lyfter fram mindre kända dikter (förutom ”Balen” förstås).

Mellan dikterna och breven berättar Forsberg lite kåserande om Fröding och om sitt förhållande till skalden. Denna del skulle han dock kunna utveckla lite; många hade nog velat veta lite mer om Fröding och om texterna som lästes. En annan liten anmärkning gäller de manuskript av Fröding som visades i fonden medan Forsberg deklamerade. Dessa var ofta dåligt synkroniserade med texten som lästes och kom stundom upp vid fel dikt eller när en dikt redan var långt gången. Stundtals klaffade det dock och då var det trevligt att kunna följa med i Frödings egen text medan den lästes upp. När det var som mest värmländska var manuskripten dessutom en ren hjälp för förståelsen.

Dikterna är hämtade ur Frödings mer humoristiska och folkliga produktion, och det är de som står för ”dragharmonikan” medan de plågade brevcitaten står för ”guitarren”. Valet av texter har gjorts för att Forsberg velat lyfta fram den tidige Fröding, den som dolde sig bakom clownmasken Agust Kallsonn. Detta är en annan Fröding än den bild som ofta annars ges, av en sjuk gammal man med långt skägg, anser Forsberg.

Soppan, en stark sak med bland annat ingefära, smakade alldeles utmärkt.

Anders Hedman