Men hur ska det gå? Hur ska det fungera? Jag menar, att på ett cirkussällskaps manér, ta upp stora frågan om livet är något som enligt mig tummar fantastiskt mycket på att bli en outhärdligt smetig upplevelse. Att Cirkus cirkörs affisch dessutom föreställer en människa med blodfläck på bröstet och hjärtat bokstavligt talat i hand gör att jag tagit mig för pannan och undrat. Succé eller inte, vad är det som gör att folk gillar det? *

Detta innan föreställningen. Nu. Post ”Inside out” svär jag på att det fungerar. Om man bortser från vissa saker och lyfter upp detaljerna.

Vi börjar med att ta fram kautchucken och ta bort det där pretentiösa med ”livet”. Så, vips. Bort. Det är ju faktiskt alla föreställningar så varför måla i så stora penseldrag.

Och så överspeleriet, skådespelarambitioner som löper amok. Det behöver vi inte ta in. Vift och voilá. Borta.

Det vi ser är fantastiska cirkusnummer, vi snackar trapets där mor och dotter (Ivana spelad av Mirja Jauhiainen och Carolina gestaltad av Sanna Kopra) svingar sig högt och lågt, vi snackar balansgång på champagneflaskor, vi snackar jonglering som jag inte trodde fanns i denna värld och vi snackar pratglad cirkusdirektör som på ett valpigt sätt inte vågar klättra och balansera högt, men visst, gör det ändå.

Inside out ska tala om för oss: ”Du törs inte. Du vågar inte. Du tror inte att du kan. Men om du slutar göra saker du är rädd för lever du inte. Då är du död.”

Det är ju en sanning. Jag köper den. Men Saga som är kvinnan som är levande död spelas av en alltför övertydlig Anna Lagerkvist (för kvällen. Denna roll alterneras med Shannon Savage). Man behöver inte skriva publiken på näsan med att överdriva en människas nervositet eller glädje. Med små och mycket mer subtila medel hade Saga varit en karaktär att känna igen sig i. Nu blir hon mest ”skärp dig”-fånig.

Hela föreställningen ackompanjeras av Iyra´s Playground, ett jävligt bra band i sammanhanget som interagerar med cirkussällskapet på överraskande sätt. Och det är faktiskt trummisen i bandet (Erik Nilsson – you are so good) jag pratar om i ordalag nära nog superlativ när mitt sällskap och jag lämnar den 130 minuter korta föreställningen. Han var den som helt klart stack ut mest eftersom han var helt galen. Och väldigt väldigt hängiven i sitt uppdrag.

Efter sista datumet på Dansens hus den 29 augusti fortsätter turnén vidare. Nya mål är världen så som Oslo, Moskva, London, New York med flera.

Anita Norrblom
Vill du diskutera recensionen? Ring 0731 51 09 16 eller mejla
anita@slynglar.com

Foto på Anna: Mattias Edwall

* Passus: Det är så att föreställningen sålt så bra att det som visas nu på Dansens hus hösten 2009 är extraföreställningar sedan cirkusen varit på turné i hela landet.

Läs mer här:
www.cirkor.se
www.dansenshus.se