Det är en kung och tre döttrar som står på scenen. Inte mer eller mindre än så. En snäll dotter och två mindre snälla döttrar.
Den snälla dottern ler och ledsnar som en hjälplös och de mindre snälla döttrarna går igenom känslosvallen mer hårdnackat och kraftfullt. Kungen själv gör det bästa för att spela sig in i rollen av en lättlurad, åldrande idiot.
Detta är en teater som man gjort teater av, och inte för ett ögonblick lockas man att tro att den kunde vara en verklighetens like.
Nej, skådespelarna spelar, förutom undantaget i den mycket subjektivt fantasifulle och uttrycksfulla Jonas Malmsjö, en skådespelare med ett äventyr på tryggt avstånd från vårt eget synliggörande, och ifrågasättande, av våra egna existensvillkor.
Inga frågor väcks inom mig, inte heller några svar. Skådespelarna blir som på-låtsas-muren mellan mig och Shakespeares egentliga och vansinnigt väsentliga ifrågasättande av tillvarons villkor inom människan i samröre med människor.
Jag skulle, utan att ljuga, kunna säga att denna teater dukat under för det borgerliga idealet. - Bjud åskådaren på underhållning!
- U N D E R H Å L L N I N G!,
Och få honom eller henne samtidigt att tro att underhållning är att slippa beskåda sig själv, utan att istället ges chansen att glömma bort sig själv för en stund. Och framförallt bör man se till att åskådaren börjar känna att glömskan av sig själv är avkopplande, oh därav totalt riskfri. Om Dramaten fortsätter att sätta upp teatrar på stora scenen som denna så gynnar det varken aktörerna eller oss åskådare, som inte ges chansen att vara medaktörer i dramat.
Möjligtvis gynnar de det borgerliga idealet, men mer än så har inte denna teaterkväll uppnått. Varför gör sig Dramaten stenbumling till hus sig lika stening på scenen?
Varur föddes detta ideal?

Spara pengarna du teaterbesökare som tänkt att gå och se på Kung Lear under hösten och åk istället ut till Thielska Galleriet, där du kan beskåda… verkligt skåda!, levandegjorda stenskulpturer formade av den briljanta Auguste Rodins händer. Bussarna går från Skansen.

Eleonora Bru Medverkande
Börje Ahlstedt, Lena Nilsson, Julia Dufvenius, Lisa Werlinder. Alexandra Rapaport, Björn Granath, Ulf Friberg, Jimmy Endeley, Johan Lindell, Simon Norrthon, Jonas Malmsjö, Christian Fex, Fredrik Hammar, Douglas Johansson, Anders Landberg, Johannes Alfvén.