Från skivbolaget Labrador där exempelvis The Legends, The Radio Dept., Ronderlin, Sambassadeur, South Ambulance och Laurel Music börjat sin grodd har en fullängdare och en ep hamnat i mina händer. Det är de bedårande loveninjas som står för det sistnämnda och killen från tidigare Edson, Pelle Carlberg, som tillverkat plattan.

Inleder med ensamvargen, herr Carlberg och hans Everything. Now! Det är å ena sidan skön, lättlyssnad pop med spetsiga texter om varats uppgivenhet (för vem av govännerna kommer minnas en om man faller knall? Egentligen) och om telefonförsäljarna som bara försöker, försöker och försöker med en högst ovillig Pelle. Och så den om Marlena Rydell, musikrecensenten som vägrade både det ena och det väsentliga – lyssna – när Pelle ringde upp efter en taskig recension. ”Go to hell, miss Rydell” gjorde att DN:s recensentkår och andra protektionistiska vapendragare till Rydell skrev krönikor där de buade ut Pelle. Man får inte ta så illa upp att man angriper någon som bara gör sitt jobb. Eller hur var det nu? Kanske snarare eller hur. Skvallrande rykten ur mitt minne hävdar att herr Carlberg redan under Edsons tid bönade om att bli intervjuad i stora tidningar och recenserad av respekterade recensenter. Att han vägrade ta kängan när den kom förefaller visserligen som en naturlig reaktion men ganska märklig om man ska tro de föregångna ryktena.

Kul är låten i alla fall:

”So I gave her a ring, and not exactly an engagement ring. I tracked down her number on the Internet. It was the easiest thing. She thought I was rude. To call her at home. I said I was hurt about what she had written, in that review. And that I wanted to… She told me: ‘This conversation is over. Send me an e-mail when you’re sober.’ And I wasn’t even drunk. So go to hell, miss Rydell.”

Den tjänade förhoppningsvis sitt terapeutiska syfte. För låtskrivaren.

Stundtals knockoutar dock Pelle Carlbergs lustighet sin självpåtagna uppgift; för titeln ska väl fungera som en retare? Tyvärr blir det rätt konstigt emellanåt. Vem vill till exempel minnas ännu en Summer of ´69? Det räcker med Bryan Adams skrällande version. I övrigt kommer ensamdebutanten fram i ett mycket snyggare ljus nu än under Edsons tid.

När det loveninjas spelar upp till dans på sin Keep your love and three other songs by loveninjas skälver det till i högtalarna och i hjärtat. Det är enkelt. Och det är kul. Det räcker för att övertyga. Har man en chans att se dem live bör man. För att det fungerar som lyckopiller i storformat. Hjärtfromat. Samma dag denna recension skulle skrivas hördes deras Keep your love på P3. Det tog ner glädjen en smula, nu kommer det att spelas sönder, var första tanken. Men det behöver inte bli så. Att DN:s påstan har lagt in dem i sin samling av pophopp är ännu några steg i både hipp- och flipp faktor. Men det är helt okej. Än så länge.

Anita Norrblom

Anita_norrblom@hotmail.com