Jag hade blandade förväntingar inför Beckettpjäserna som ingår i Natt och drömmar på Dramaten. Jag kände att jag egentligen inte hade så stor lust att se denna föreställning, samtidigt hörde jag att jag borde se den. Kontentan av kvällen var att jag jag ömsom höll på att somna och ömsom skrattade och fick en del funderingar.Detta är svår teater. Det kräver sannolikt en del förkunskaper om Beckett och hans teateridéer för att kunna tillgodogöras helt, någonting jag saknar tyvärr. Men, men det finns passager även jag tar till mig, som att människor i sin ensamhet ofta är vackra och gripande. Detta kan väl sägas vara den viktigaste behållningen, scenen om kvinnan som talar med sin mor och lever ett helt liv som går ut på att ta hand om modern även då dottern är över 40 år. En mor som talar till publiken inifrån sittplatserna, från en förinspelad högtalare. Till dottern bakom ett skynke som sannolikt gör oss i publiken osynilga från dottern. Intressanta grepp jag inte sett förut.
Jag är lite skeptisk till när teater närmar sig den moderna konsten så mycket att det bildas en mystik kring själva dramatikern, Beckett, som om detta namn skulle räcka för den konstnärliga kvaliteten. Det hade räckt med Josephsons och Kovács scener, dansen och filmen virrade mest till helhetsintrycket anser jag.
Det är i alla fall viktigt att påminnas om människans många olika vackra sidor, att inte bara de ytligt sett framgångsrika personerna porträtteras.
Albin Axén
Natt och drömmar en kväll med Samuel Beckett
Scen Målarsalen, Dramaten
Översättning Magnus Hedlund
Regi Katie Mitchell
Scenbild & kostym Vicki Mortimer
Ljus Magnus Kjellberg
Peruk & mask Lena Bouic-Wrange
I rollerna: Erland Josephson, Angela Kovács,
Göran Martling, Gunnel Lindblom.
Dansare: Tove Brunberg, Sofie Van Den Berg, Charlotta Liedberg, Sara
Mathiasson, Nassim Meki, Frida Moberg,
Andrea Rygh, Rebecka Stillman.
Foto till höger: Roger Stenberg
..
.
.
.
. .
.
.
.
.
.
.