Och hade man levt då Birgit Cullbergs Fröken Julie hade urpremiär (1950, Riksteatern) hade man möjligtvis sett henne som kokerskan Kerstin, en karaktär vars rörelser Cullberg hämtat hos kokerskor från verkligheten.
Men man får vara glad åt det som presenteras i original eller nära intill. Ljussättningen av Erik Berglund ska vara densamma och musiken är från 1973 och en inspelning från Stockholms filharmoniska orkester, kompositör: Ture Rangström i arrangemang av Hans Grossman.
Och då Miss Julie 1958 hade premiär på Metropolitan Opera House skedde det med samme Sven Erixsons målade scenografi. Baletten blev en dundrande succé som tog ensemblen runt USA flera varv och gjorde sina avtryck både där och i Europa. Dekoren är välbevarad och hänger som den ska denna kväll.

Med precision, enorm erotik och en stor vanmakt förmedlar kvällens danspar Nadja Sellrup och Dragos Mihalcea de två olyckliga. Visst, Nadja verkar emellanåt svag och tycks behöva stödet från Dragos armar mer än hon kanske önskar och än rollen borde behöva. Ett klart minus i kanten. Dock spelar det inte stor roll att dansdramat inte följer August Strindbergs text, det är helt rätt att Birgit Cullberg svalde, smälte och skapade utefter sitt huvud. Annars hade vi inte fått se Julie genom hennes ögon, och inte heller Jean. Man kan likna Cullbergs tolkningssätt vid Gun Britt Sundströms tolkning av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken (Sundström: För Lydia) där Sundström väljer ett annat sätt att gestalta den i grunden likadana historien. De kommer inte fram till samma slutsats gällande kvinnans roll men det är inte heller meningen.

Johan Inger som denna sommar efter fem år kommer att sluta som ledare för Cullbergbaletten har skapat kvällens första verk, Som om. Det är en halvlustig historia som både får en att känna olust som behag och locka till skratt. Det snackas och skämtas en del, vilket fungerar helt och hållet, jag skrattar till högt i den i övrigt tysta salongen.
Få verkar hålla med mig.

Men då Cullbergbaletten sätter fart med bränsle och styrkraft av Inger kan jag sällan hejda mig. Han är rolig och helt korrekt: i en riktig Cullbergsk anda. Dansarna klättrar och hoppar, de stretchar och balanserar, de ser men blundar ändå och de – nej en av dem – försöker göra sig hörd.

Utan resultat. När hans närmandeattacker blir för många förvandlas känslan till samma ångestattack som teveserien The Office sände. Hur jobbig som helst – och han fattar det inte, skämten fortsätter flöda ur hans mun som vore det en förbannelse.

Frågar du mig är Johan Inger helt rätt ute. Han gestaltar det vi inte vill se och det vi helst inte vill prata om. Att vara utanför. Fast egentligen, och här kommer det smärtsamma, handlar det om att vara. Bara vara. Pinsamt men framför allt sant.

Som Om – Cullbergbaletten

Koreografi: Johan Inger

Musik: Stefan Levin (komponerad för Cullbergbaletten)

Scenografi och kostym: Mylla Ek

Ljus: Erik Berglund

Urpremiär 2005



Dansare: Kenneth Bruun Carlson, Agnieszka Dlugoszewska, Hlín Diego Hjálmarsdóttir, Carl Inger, Mats Jansson, Åsa Lundvik Gustafson, Sandra Marín Garcia, Shumpei Nemoto, Luis Alberto Rodriguez, Adam Schütt, Izumi Shuto, Isaac Spencer, Jermaine Spivey, Marylise Tanvet-Schmidt, Sharon Vazanna, Patricia Vázquez, Thomas Zamolo.

Fröken Julie – Kungliga Operan
Balett i en akt



Koreografi: Birgit Cullberg efter August Strindbergs pjäs Musik: Ture Rangström, arrangerad av Hans Grossman Scenografi: Sven Erixson Urpremiär 1950

Julie: Nadja Sellrup/Marie Lindqvist

Jean: Dragos Mihalcea/Jan-Erik Wikström

Kristin: Jeannette Diaz-Barboza/Irina Laurenova

Fästmannen: Olaf Kollmannsperger/Serguei Endinian

Fadern: Christian Rambe/Milos Mutavdzic

Clara: Magdalena Irigoyen/Magdalena Irigoyen Anders: Jens Rosén

Fullbonden: Hugo Therkelson