|
Recension av Skådespelerskan Ett besök på en byggarbetsplats
Skådespelerskan skevs 1873 av nygifta och 24 åriga Anne
Charlotte Leffler. Pjäsen spelades på Dramaten och blev en succé till hennes make
häradshövdingen Gustaf Edgrens stora missnöje. Då var författande av dramatik
ett dubbelt tabubrott för en kvinna, att verka i offentligheten och dessutom
få texten uppförd gjorde att hon blev tillgänglig för var mans fantasier och
begär. En omöjlighet för en hustru ur de högre samhällsklasserna. Det var för 135 år sedan, kan pjäsen ha något att säga oss idag? Med de tankarna tar jag plats i salongen och möts av mässande
kvinnor, erotiskt högläsande i en scenografi som ser ut som en
byggnadsställning. Vad är under uppbyggnad? Bygget fylls av roliga sceniska lösningar, anakronismer,
Vivianne Westwood-inspirerade kostymer, crossdressing och ibland härlig
fysisk teater med roliga manér och överdrivet kroppsspråk.
Det lackar mot jul och det Stålbergska
hemmets kvinnor har förberett sig. Allt är klart och nu fattas bara kronan på
verket, männen. Den perfekta modern, gestaltad av Ann Petrén som briljant
förvandlat sig till torrhetens torrhet, håller hårt i husets tömmar och ser
till att alla vet sin plats. Så kommer äntligen männen på en släde lastat med ett sprängämne. Sonen Helge presenterar bomben som pulveriserar förhoppningarna
om en lugn julhelg i familjens sköte. Han har förlovat sig med
skådespelerskan Ester Larsson, en föräldralös borttappad offentlig kvinna. - Var dig själv så kommer allt att gå bra, säger Helge till
Ester. Men vem är hon, Ester Larsson? Hon vågar bryta mönstret, kräver att bli sedd för fler sidor av
sig själv än den i korsett borgerligt framstöpta. Reaktionerna låter inte vänta
på sig.
De kvinnor som endast vågar uttrycka sina äkta känslor och
sexualitet i kärleksbrev eller hemliga läsupplevelser på kammaren. Korten läggs på bordet, familjens medlemmar visar sina rätta jag. Det är bara i lillasyster Agda, i Lotta Östlin Stenshälls träffsäkra och skönt otuktade tolkning, som Ester finner en bundsförvant. Yngsta sonen skriver på fönsterrutan: Rätten att vara
sexig handlar om rätten att
definiera sin kropp i relation till
världen. (Mathilda Malling) Vill Ester verkligen gifta sig, är hon beredd att betala det
höga priset för den äktenskapliga tryggheten? Eller väljer hon friheten att
själv bestämma och fortsätta utöva sin konst? Maria Sundbom berör och övertygar verkligen i rollen som Ester. Jag sitter kvar en stund i min stol efter föreställningens slut.
Tankarna är många. Hur ser det ut idag? Tillåter vi oss att vara dem vi är eller
bär vi också upp olika roller för varandra? Har vi tagit på oss dem av fri
vilja och vad har förändrats? Ja mitt svar blir, kära slyngel, bege dig till stadsteatern och
utmana tankarna. Linda Tervo
Länk med stumfilm från stadsteaterns hemsida.
|
Modärna kvinnor är en satsning på Stockholms Stadsteater för att
ändra på en ensidig repertoar med mönstret av män för män. Därför har man
valt att plocka fram pjäser skrivna av förrförra sekelskiftets stora
kvinnliga dramatiker. 
Det är inga nobla känslor hemmets kvinnor ger uttryck för,
avund, revirförsvar, hat och konkurrens bubblar upp som het lava och får
bygget att skälva.
|
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||