Jag förstår om du börjar undra.
Idel lovord, det kan inte vara en seriös recensent.
Men saken är den att jag försöker välja de föreställningar jag primärt tror jag kommer gilla.
Tristan och Isolde på Operan är sprängstoff.
Så pass starkt att jag missade att ta min plats inför sista akten med en minut vilket gjorde att jag fick se den från en videoskärm i ett separat rum.
Men det förtog inte den totala upplevelsen på ett avgörande sätt.

Nyckelordet i denna föreställning är Kärlek.

Mitt vardagliga liv i Stockholm hamnar i bjärt kontrast till denna självoppoffrande kärlek som skall kunna tändas mellan de mest osannolika par människor. Operan får mig att se möjligheterna med livet.

Scenografin och kostymen av Olaf Zombeck, sången och rörelserna, allt samspelar till att ge en oförglömlig resa till det ödesmättade.

Opera är en mycket speciell konstform. Den talar till hela min kropp, jag känner sången i både benen, magen och huvudet samtidigt. Det går så att säga inte att värja sig från att bli gripen av vad som sker. Detta skeende mullrar in över mina sinnen och hela upplevelsen av orkestern, artisterna och ljuset, som tillsammans säger:
- du kan älska även den du trodde skulle vara din fiende. Älska så starkt att döden framstår som en bagatell.

Denna opera handlar just om hur två blickar möts i ett ögonblick när kvinnan skall hugga ihjäl mannen som hämnd. En hämnd för att han dödat hennes blivande man. Detta par gestaltas med känslig eftertanke av Thomas Sunnegårdh och Nina Stemme. En sådan kärlek som kommer ur det ögonblicket upphäver allt förnuft och alla normer. Det är denna transcendens Tristan och Isolde handlar om, och lyckas förmedla. Vad som sedan händer är en blandning av dröm och verklighet.

Bara känslan av att mellan andra och tredje akten stå på Operans balkong och se ut över staden med nya ögon, bävandes för sista aktens upplösning är helt enkelt unik.

Så jag menar vad jag säger, se den om och när Operan ger den igen.

Albin Axén

Operan Tristan och Isolde gavs vid Kungliga Operan i Stockholm

Foto: (c) Alexander Kenney/Kungliga Operan

Musik och text: Richard Wagner
Framförs på tyska med textmaskin
Scenografi och kostym: Olaf Zombeck
Ljus: Linus Fellbom
Regi: Hans-Peter Lehmann

I rollerna:
TRISTAN: Thomas Sunnegårdh
ISOLDE: Nina Stemme
KUNG MARKE: Lennart Forsén
KURWENAL: Gunnar Lundberg
BRANGÄNE: Martina Dike
MELOT: Magnus Kyhle
EN HERDE: Ulrik Qvale
EN UNG SJÖMAN: Ulrik Qvale
EN STYRMAN: John Erik Eleby

Manskör
Kungliga Hovkapellet
Dirigent: Leif Segerstam