Dansföreställningen i koreografi av Efva Lilja, Män emellan, handlar om män som tränar konstsim ihop (ovanligt!) och finns även som spelfilm (Allt flyter) och dokumentär, Män som simmar. Det hela tar plats på Forsgrenska simhallen på Medborgarplatsen och är en kul miljö och ett kul grepp. Dans i vatten och män som ska spränga gränser. Typ.

Men för varje minut av föreställningen och alla gränser som sprängs så vattnet stänker tänker jag mest på hur förbaskat mycket mer intressant koreografen Lilja är.  Hemma igen går jag direkt in på hennes hemsida och hittar cv:t. Här är en del – som säger allt, egentligen.

 ”Vardagen är full av rörelser. Livet i sig är rörelse. Den komplexitet som själva levandet rymmer kräver en koreograf. Att konfronteras med obegripligheter hör till vardagliga utmaningar att genomleva. Frågor om makt och identitet i relation till kropp, rörelse och performativitet, är det som triggar de tankar och bilder som genererar nya processer i sökandet efter mening. Jag arbetar med rörelsen. Jag tecknar. Jag skriver. Jag gör koreografi. Koreografi ger en möjlighet att synliggöra, kanske tydliggöra, själva meningen. En slags dissekering av levandets olika beståndsdelar och därefter en montering av det som kan ge helt nya insikter, bilder och förlopp i politiska, sociala och filosofiska sammanhang. Ett kulturellt kitt i vår tids förändringsprocesser.”

Föreställningen har djupa drag av det hon skriver bara det att, förlåt för att jag använder uttrycket, föreställningen är mer urvattnad. Efva Lilja är vad som är intressant i detta vattenbad.