Vecka två var ganska vedermödig i sig. Inte tänka! Titta på vackra tavlan: Jag ser något slags madam med lockar av trä; hon tjänstgör även som mångdubbel fröken ur. Vad ser du? Jag lägger märke till att visarna pekar åt olika håll allihopa; ur led är tiden. Dels kan de timvisa på omöjligheten att, som önskvärt vore, vara på två ställen samtidigt. Sedan kan de också sekundvisa på omöjligheten att befinna sig i rätt tid samtidigt, eller minutvisa på oförmåga att få ordentligt med sömn – eller, rättare sagt, dygnets oförmåga att ha 32½ timmar. Det är inte nödvändigtvis mig det är fel på. Men inte tänka. Se:
(c) Joakim Ceder 2012
Där finns ett litet kalkklippigt landskap som uppstått då jag haft ett par konstnärer från Devontrakten i tankarna. (Cheers!) En av dem precis blivit bestulen på sin konst av halvmänniskor, som nu hävdar att den var deras från början och att hon således imiterat sin egen konst – också en kränkning av tid och rum. Poor fellow. Sådana dagar – jag har själv varit med om upphovsrättskränkande dagar – känns världen extra vriden, och är det då förvånande att jag målar vridet, och vriden tid? – Inte tänka, sa jag ju! Måla fina tavlan. Måla.
