(c) Joakim Ceder 2012
Vi som trodde att det går att “hitta tid” såsom alla tjatar om (var då? under mattan?) men sannerligen så rinner tid ut och bort, aldrig runt som på en urtavla. Kanske anser du liksom jag att den blå klockan, således, är något slags kombinat av urtavla och timglas med timslag som rinner ständigt nedåt.
I timmarnas malström har en gammal skiss som legat och kacklat på mig sedan förra våren — kanadagäss — gjort så mycket oväsen att jag till sist gett dem en betesstrand i tavlan för att de ska hålla litet tyst.
(c) Joakim Ceder 2012
(c) Joakim Ceder 2012
Genom tavlans torkning syns vissa framsteg, andra anas ännu bara. Ljuset under vecka tre har inte velat räcka till både måleri och fotografi; beklagar således att bilderna är alldeles ovanligt korniga och diffusa. Vi får se vecka fyra.
